Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter aftonen på Burgteatern hade Sylvia en orolig, men
ljuft orolig natt.
Hennes kärlek hade — det kände hon — utvecklat sig
till en mäktig lidelse, till något, som icke längre var möjligt
att bekämpa. Kanske skulle hon ännu kunnat försaka
föremålet för denna sin känsla, men icke densamma själf, liksom
man ju kan visa från sig en läskande dryck, men ej själfva
törsten. Den bränner en, antingen man vill eller icke.
Sedan en längre tid tillbaka hade herrskapet Delnitzky
icke haft gemensamt sofrum; Sylvia var alltså ensam.
För-gäfves sökte hon insomna. Framemot klockan två på natten
tände hon ljus. Hon kastade af sig täcket och sprang ur
bädden. En lång, spetsprydd nattdräkt omslöt henne ända till
vristerna; de nakna, små fotterna försvunno alldeles i den
långhåriga fäll, som låg på golfvet framför sängen. Hon svepte
kring sig en varm morgonrock, tog ljuset och gick in i
rummet bredvid — i sin lilla salong.
Hvad hon där sökte var Hugos fotografi, som jämte andra
låg i ett litet skrin på bordet, samt häftet med de henne
tillägnade dikterna, hvilket var inlåst i hennes skrifbord.
Hon tog dessa båda saker med sig och återvände till
sof-rummet. Här tände hon ljusen på toalettbordet och vid
spegeln. Hon ville ha fullt upplyst kring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
