Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes blickar föllo på de å bordet stående tuberosorna,
som hon på aftonen instuckit i klädningens urringning; de voro
nu vissna, men doftade desto starkare. Hon tog upp buketten
och inandades dess döfvande doft — den återkallade i hennes
minne aftonens härliga stämning.
Sedan satte hon sig på taburetten framför toalettspegeln
gent emot sin egen bild, som strålade henne till mötes. Hon
betraktade ömsom denna bild, ömsom Hugos fotografi,
bläddrade i det dyrbara lilla häftet och kysste de döende
tuberosorna.
Innehållet i dessa glödande, så ofta lästa sånger, hvilka
hon mottagit såsom en henne ägnad hyllning och hvilkas
full-lödiga poesi hon beundrat, allt detta trodde och förstod hon
nu. Det han där yttrat om sin kärlek var ju förestafvadt af
samma glödande känsla, i hvars förtrollning äfven hon var
fången. Med samma längtan måste han tänka på henne som
hon på honom; lika djupt olycklig skulle han vara som hon,
om de måste skiljas utan hopp, och lika öfverjordiskt saliga båda,
om de finge tillhöra hvarandra . . . Hon hade mycket att gifva,
mycket att vägra — i hennes hand låg två människobarns
lycka eller olycka. Hon utmålade för sig bägge dessa
alternativ, i ena fallet en bild af himmelsk sällhet, i det andra af
bottenlös smärta. Hon kände sig fylld af en ömhet, sådan
hon aldrig förr erfarit.
Sedan hon suttit så en timma, kände hon en sällsam
tyngd i ögonlocken. Hon greps af ett djupt sömnbegär och
måste samla alla sina krafter för att icke insomna på stolen.
Hon reste sig, släckte ljusen, lät morgonrocken falla till golfvet
och kröp åter under sidentäcket.
Hugos fotografi och dikter såväl som blombuketten hade
hon stuckit under hufvudkudden, och det dröjde icke fem
minuter, förrän hon låg i en djup — men icke drömfri sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
