Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så vilja vi också — andra stunder — vara allvarliga,
se lifvet som det är och söka lösa dess gåtor. Vi vilja . . .
Nej, nu måste jag sluta — jag börjar bli otålig. Detta
bref bär jag själf bort till dig och lämnar det till din
kammarjungfru, på det du snart och säkert må få det. Och nu till
sist: Visa förbarmande, visa mod!»
På samma gång var äfven Sylvia sysselsatt med att skrifva.
Det var ett bref till hennes man.
»Käre Anton!
Det ges saker, som lättare låta sig sägas skriftligen än
muntligen. Jag önskar — och helt säkert går jag då din
egen önskan till mötes — att vi upplösa vårt äktenskap.
Sedan flera år tillbaka älskar du en vacker skådespelerska
som har skänkt dig en son. Du tillbringar mer än hälften af
din tid i hennes hem — det hem du skänkt henne; du söker
icke ens bevara skenet af den trohet, du är mig skyldig —
kort sagdt, du har faktiskt redan upplöst vårt äktenskap.
Jag blef lämnad ensam och var alltså — fri. Men jag
förblef ensam och fyllde bestämmelserna i det kontrakt, du
bröt. Men nu måste det bli annorlunda. Jag har skänkt
bort mitt hjärta och återfordrar nu min frihet. Bedraga någon
vill jag icke. Vare sig dig eller samhället. Jag ber dig alltså
att i samförstånd med mig vidtaga åtgärder för en laglig
skilsmässa. Skulle du icke vilja gå in på skilsmässa, kommer jag
helt enkelt att resa härifrån — och icke ensam.
Jag innehar egen förmögenhet, det vet du, och kan lefva
fullkomligt oberoende.
Det viktigaste har jag nu sagt. Det öfriga kunna vi,
om du är ense med mig, muntligt af handla eller låta två
jurister bland våra vänner verkställa.
Det är icke utan vemod, som jag skiljes från dig. Jag
erinrar mig den tid, då jag trodde, att vi båda skulle bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
