- Project Runeberg -  Marthas barn /
282

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyckliga med och genom hvarandra. Det blef annorlunda.
Du var den förste, som sökte och fann lyckan fjärran från
egen härd. Nu är det min tur. Jag skulle endast vilja. . .»

Så långt hade hon skrifvit, då jungfrun inträdde och
lämnade henne Hugos bref.

Sylvia kände igen den så kära handstilen, men hon slet
icke genast upp kuvertet. Först ville hon afsluta sitt eget
bref och afsända detsamma.

»Vänta ett ögonblick», sade hon, och med af sinnesrörelse
darrande hand — det obrutna brefvet verkade på henne, som
vore den älskade själf i hennes närhet — nedskref hon
ytterligare några slutrader och förseglade sedan brefvet. »Så, bär
nu öfver det här till herr grefven och lämna det åt honom
själf!»

»Vet icke fru grefvinnan, att herr grefven rest bort tidigt
i morgse? Kammartjänaren packade hans koffert och hämtade
sedan en droska . . . Herr grefven for med tåget söderut; han
har sagt till portvakten, att han icke återkommer förrän i
morgon eller i öfvermorgon ...»

»Jaså — nå, det är detsamma . . . Lägg brefvet på hans
skrifbord.»

Nu var hon ensam; hon fördjupade sig i Hugos bref.
Hon läste igenom det en gång, så en andra gång, sats efter
sats — hvar och en ett par gånger efter hvartannat; vissa ord
upprepade hon högt och lyssnade till deras klang, liksom vore
det musik: »En slöja — väfd af lågor..., din beskyddare,

barn . . ., ljuf ömhet...» Alla de olika känslostämningar, åt
hvilka brefskrifvaren gifvit uttryck — lidelse, oförväget mod,
längtan efter ro, glödande extas och öfversvallande glädje — allt
detta fann gensvar i hennes inre och väckte hos henne en
sådan åtrå efter hans närhet, att hon, mer af förbarmande med
sig själf än honom, helst nu genast skulle velat kalla honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free