Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hvilka man under loppet af en enda vecka — koleraveckan
i Grumitz — burit bort hennes tre blomstrande syskon —
och det förfarligaste minnet af alla: Hon såg sin Fredriks
älskade gestalt, när han föll för exekutionsplutonens kulor . . .
Den sjuke vaknade.
»Vatten!», begärde han med svag stämma.
Den gamle doktorn skyndade fram, men Sylvia hade
redan fyllt ett glas och förde nu med af rörelse darrande hand
detsamma till Hugos läppar. Han drack med möda, men
begärligt. Sedan sjönk hans hufvud tillbaka mot kuddarna; han
hade åter icke känt igen henne.
Sedan Sylvia kommit hit — nu var det redan tredje
dagen — hade han icke vare sig i ord eller blick visat, att
han visste, hvem som var där bredvid honom. Hon längtade
att bli igenkänd af honom. Hon visste, att hennes närvaro
skulle gjort honom lycklig. Det var henne så förskräckligt, att
han icke var i stånd att känna denna — kanske hans sista
•—- lycka. Förgäfves hade hon tillhviskat honom: »Hugo,
Hugo, det är jag. Se på mig — din, din egen Sylvia!»
Förgäfves hade hon sett in i hans ögon; i hennes egen blick
låg den mest förtärande lidelse, den mest innerliga ömhet —
hans stackars feberheta ögon irrade kring, som sökte de efter
hjälp — icke en skymt af förstånd och medvetande. Det var
ju icke alls hennes Hugo, icke alls den diktare, som tillbad
henne; det var endast en lidande människokropp, som låg och
ryckte krampaktigt, hvars själ visserligen ännu icke flytt, men
som dock var frånvarande.
Vid tiotiden återkom professorn. Han fann, att febern
betydligt aftagit — något som äfven doktor Bresser konstaterat.
»Det är goda tecken», tillade han.
Sylvia spratt till. Dessa ord genomträngde hennes inre
som en stråle af salig förhoppning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
