- Project Runeberg -  Marthas barn /
303

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Innan den berömde läkaren gick, yttrade han, att det
vore möjligt, att den unge mannen skulle kunna komma sig.
Den nu följande natten komme han sannolikt att sofva lugnt.
Då hade man vunnit mycket. Och nästa gång han vaknade
— Hugo hade åter somnat — skulle han nog vara vid
medvetande.

Vid medvetande! Afven dessa ord fyllde Sylvia med
glad längtan — det skulle ju bli ett återseende!

Martha föreslog, att man skulle fara hem, men Sylvia
vägrade.

»Jag viker icke härifrån, förrän han är räddad eller. . .»

Ordet »död» kunde hon icke få öfver sina läppar. För
intet pris i världen hade hon velat försumma det ögonblick,
då hans medvetande skulle återvända. När han vaknade,
måste hans blick först falla på henne. Då skulle det bli ett
lyckligt uppvaknande, det visste hon.

När Martha märkte, att hennes dotter var så fast besluten
att stanna, afstod hon från att gå hem. Doktor Bresser ställde
sitt sofrum till hennes disposition — själf ville han vaka hos
sin son. Han erbjöd sig äfven att i ett sidorum låta göra i
ordning en säng åt Sylvia, men hon förklarade på det
bestämdaste, att hon icke komme att röra sig från länstolen vid
Hugos sida — hon kunde lika väl hvila där. Martha antog
doktorns erbjudande och drog sig tillbaka.

Två timmar senare. Hugo andades lugnt och
regelbundet. Bresser låg påklädd på divanen och hade insomnat;
likaså sjuksköterskan, som satt i en länstol vid kakelugnen.
Den enda i rummet som var vaken var Sylvia; hon satt vid
den sjukes hufvudgärd och hade oafvändt sina blickar riktade
på honom, som låg där; hon kunde emellertid knappast
urskilja hans så kära drag, ty lampan, hvilken man nu skrufvat
ner ännu mer, spred endast ett mycket svagt sken. Pendylen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free