Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Lauritz Weibull.
högtiden ändad var, begyntes ett annat gästabud».
Gästabudet var Stockholms blodbad.
Det hade tidigare gått ut över rikets författning. Det
gick nu ut över amnestien.
Då man stannar inför de problem, som Stockholms
blodbad erbjuder, är det inte inför problem, som är knutna till
själva exekutionerna. Här är knappast några problem, säkert
inga av större vikt: tid och rum, avrättningarnas
ordningsföljd, namnen på de dekapiterades flertal, till och med
namnet på skarprättarnas överste är kända. Så många flera är
de svävande problem, som knyter sig till blodbadets
förhistoria i fråga om källorna och deras värdesättning, den därpå
vilande rekonstruktionen av händelseförloppet, rättsgrunderna,
processordningen, skulden. Och i sammanhang därmed:
handlades det efter plan och mogen överläggning, eller var
det hela endast utslaget av ett ögonblicks delirium efter de
många festdagarna?
De problem, som här antytts, är ofta framställda och
ofta behandlade. De har under ett halft århundrade och
mera fängslat uppmärksamheten. De främste inom nordisk
historieforskning har lämnat sina bidrag till deras lösning:
Allen, Paludan-Muller, Erslev. Andra har följt i deras spår.
Positioner har vunnits, positioner igen förlorats. Valplatsen
är en av den nordiska historieforskningens klassiska
valplatser.
Materialet är ringa. Men materialet är ännu varken
exakt värdesatt eller helt utnyttjat. Det torde ännu vara
utsikt att avvinna det nya synpunkter och nya resultat.
II.
De grundläggande källorna till historien om Stockholms
blodbad fördelar sig på två grupper.
Till första gruppen hör två aktstycken: en inlaga, i
vilken ärkebiskop Gustaf Trolle framlade sina klagomål mot
den avlidne riksföreståndaren Sten Sture och hans anhängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
