Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad. 7
Denna bestämmelse måste det vara, till vilken Johan Sucket
och Jens Andersen refererat och som de betecknat såsom
S:t Eriks skrivna lag.
Man har alltid om 1397 års traktat uttalat, att den
fastslog valkonungadömet. Detta är riktigt. Men traktaten var,
vad man förbisett, en kompromiss mellan skilda åskådningar
och i själva verket var med den starkaste restriktion den
gamla principen om bördsrätt till riket bevarad. Valet var
begränsat till den föregående konungens söner; fanns endast
en, var dennes val givet, och valkonungadömet därmed nära
jämnställt med arvkonungadöme. Det är detta, på vilket
konung Christiern i föreliggande fall tagit sikte. Vald var han
redan, lät han förklara; vad han nu begärde var att såsom
den förre konungens ende son och därmed arvinge till
Sverige bli krönt och krismad som arvherre till detta rike.
Formuleringen var skicklig: man hade endast låtit utfalla ordet
»vald» före arvherre. Ordet var lätt att förbise för den som
ville eller var tvungen. Riksrådet med ständerna förbisåg
det. Och inte endast förbisåg. De pointerade, att kröning
och krisming skulle äga rum »utan någon utväljelse».
Den konstitutionella grunden för konung Christierns
svenska majestät var därmed fastslagen. Lejonets klo hade
stuckit fram. Den hade slagit i bytet. Den nye konungen
var proklamerad arvkonung, såsom tiden fattade det alltså
»full suverän», fri och obunden av handfästning och stadgar.
På en slingrande väg, med folkets eget samtycke, hade
man här kommit undan de besvurna privilegierna och
friheterna.
Några dagar efter det att riksrådet utfärdat sitt öppna
brev, den 4 november, följde kröningen. Platsen var
Storkyrkan i Stockholm. Konungen avlade sin ed, utan tvivel
efter landslagens föreskrift, att styra riket med infödde män,
skydda kyrkan och de försvarslöse, akta ständernas friheter
och hålla alla vid lag och rätt. Själva kröningen och
riddarslag följde. När allt var över, gick han — heter det hos
Olavus Petri — »till bords och hade svenskar, tyskar,
danskar till gäst och höll kröningsmåltid i tre dagar. Men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
