Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
19
kom Cla[u]s Bille och Söfrin Norrby efter omildaste konungens
bud med lyktor, bloss och med ganska många beväpnade män,
både föregångandes och efterföljandes, och besåge allom salen
omkring och letade idkeliga, vem de skulle taga och utleda.
Först utkallade de biskoparna och någre adéle män, sedan ledde
de uti tornet i stora hopar mäktigt månge både adéle och oädele
kvinnor och män till ett ynkeligt mord, som det väl beviste
om andra dagen hände. Därnäst de som då igen lemnade
var (när) det gjorde[s], de voro så med räddhet och undran
bekymrade, att vi hoppades ingen fred eller trygghet, utan voro
som en fårahop, som är skickad till döds. Och sedan att månge
voro uthemtade och nattens timmar tillstundade och klockan
var vid 10, då voro de utkallade, alla prelater, kaniker och
prester, evad stat(us) de helst voro, och ingen annan blev då
utlåten. När det var gjort, då bleve biskopar, prelater och
prester indrivne uti ett trångt rum, vilket icke väl tillbörligt var,
undantagandes biskopen av Strengnäs och Skara, gud deras
själ nåde, vilke som vore förvarade uti ett annat hus och vi
icke såge sedan här i verlden, hoppandes att se dem i
himmelen, när gud giver hämnd över oskyldigt biodsens utgjutelse.
Och bleve vi i förbenämnde rum den natt utöver i sorg,
bedrövelse och stor ångest, som de ännu väl dragé till minnes, som
där då med voro.
Torsdagen där näst efter, som var 8(tava) Omnium
sanctorum, vid det klockan var vid nio på dagen, bleve alle
biskopar, prelater, kaniker och klostergivne män och så månge som
lärde voro tillhopa kallade på store salen, som de om aftonen
utginge, till vilke herr Johannes Bellenacke mitt i deras
samkväm (o: församling) sådane spörsmål framförde, om de som
have sig tillhopa svurit och enkannerligen tillhopa förbundit mot
helge romerske stolen och Jesu ståthållare påven äre hållande
för kättare. Om vilket spörsmål lärde män både i den helga
skrift och i lagen sig om berådde, och svarade efter
evangelium och andelige rätten, att vilken med förbenämnde sak
varder funnen, han skulle hållas för en kättare. Men vad som
därunder funnes (ay) falskhet, svek eller grymhet och vad ont
konungen och hans rådgivare hade betraktat i deras hjerta
med detta spörsmål, skall gud känna, som ransakar alla
hjertan och tankar, och vi då det icke kunde förstå, icke gick där
heller någon dom eller sententia efter sådane spörsmål eller
svar. Och skall gud vara vårt vittne, att vi på den tid icke
kunde förstå, till vad ända förnämnde spörsmål vart gjort.
Därefter skulle det samkvämet (o: församlingen) komma igen i
det trånga rummet, där vi vore tillförene innestängde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
