Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
37
accentuerar på det skarpaste-kanikernas ovetenhet och oskuld.
Det följande om hur alla de andlige ger sig i väg till
konungen för att förhindra den oredliga och grymma gerning,
som han länge hade betänkt, bidrager yttermera att ställa
relationens författare i gynnsam dager. Dessa ovetande,
oskuldsfulla andlige, till vilka kanikerna hörde, har inte
blott varit fulla av förvåning och förfäran över det skådespel,
som var i färd med att utveckla sig: de har också av all
makt sökt att avstyra det. Det är en egen förtjänst de inte
velat fördölja. Att de snöpligen misslyckades, tjänar endast
att yttermera understryka motståndarnas blodgirighet och
skalkhet *.
Vad här anförts ger vid handen, att bestämda tendenser
genomsyra hela relationen. Under dessas inflytande har
personförhållanden och händelseförlopp, hela det historiska
sammanhanget totalt omvandlats, i bästa fall mer eller mindre
förvanskats. Relationen står i de punkter, där den låter sig
kontrollera — och det är de allra flesta, i varje fall alla
väsentliga — i oförsonlig strid med de verkliga förhållandena.
Och dock har kanikerna själva varit med om vad de
beskriver. De har känt, hur allt varit, Gustaf Trolles klagoskrift
och sententian. Omvandlingen och förvanskningen är med-
1 Ännu ett par påpekanden torde böra göras. Underrättelserna om vad
som skedde med biskoparna av Strängnäs och Skara når, enligt relationen,
under stigande tempo i tre olika repriser de andlige — det är diktningens
episka tretalslag, som här är i funktion. Till belysning av kanikernas
ståndpunkt och relationens litterära färg tjänar även ett annat förhållande. På
mer än ett ställe i relationen iakttager man ett återsken från Kristi lidandes
historia. En av de mest åskådliga scenerna i relationen ges, då det beskrives,
hur »likavisst som Judas Iscariot ville gripa Christum och förråda honom»,
Claus Bille och Söfren Norrby »efter omildaste konungens bud med lyktor,
bloss och med ganska många beväpnade män» kommer och letar »idkeliga
vem de skulle taga och utleda». Stället är beroende av Johannes evangelium,
18. kapitlet, där »Judas, som förrådde honom», efter att ha tagit med sig
sin skara, kommer till örtagården »med lyktor och bloss och värjor». Det
skildras senare i konceptet till relationen, när blodbadet redan är i full gång,
hur »de ledde ut att mörda» ädla män och andra, »begabbandes dem i
månge-handa måtto». Anknytningen till Matthæus, kapitlet 27, är tydlig: »när de
hade begabbat honom . . . ledde de honom bort till att korsfästan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
