Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
41
och sententian. Men därvid är ett, hittills nästan helt
förbisett, av kapital vikt: en rätt interpretation. Det gäller att förstå
dessa aktstycken, noga väga deras innehåll och punkt för
punkt se detta mot bakgrunden av gällande rätt och
rättsuppfattning.
IV.
Den första akten i det drama, som historien om
Stockholms blodbad upprullar, är framläggandet av Gustaf Trolles
klagoskrift.
Christiern II:s kröning var över. I tre dagar, söndag,
måndag och tisdag, från den 4 till den 6 november 1520,
hade fest följt fest på Stockholms slott. Dagen efter, den 7,
samlades rikets råd, män och kvinnor av adel, klerker och
borgare ännu engång dit. De samlades i stora salen.
Konungen var närvarande. Mäster Jon, kanik i Uppsala,
framträdde inför honom. Han uppläste ärkebiskopens klagoskrift.
Denna klagoskrift riktade sig mot bestämda, namngivna
anklagade, de flesta efter kallelse närvarande. Den stämplade
dem alla såsom uppenbara kättare. Ärkebiskopen hävdade, att
dessa kättare med sina »obekvämelige» och oärlige gerningar
hade kastat sig »upp mot allan kristendomen». Gärningarna
hade gått ut över gods, räntor och personer och riktat sig mot
Gustaf Trolle själv och hans kyrka och prästerskap, ärkebiskop
Jacob Ulfsson, biskop Otto av Vesterås och mäster Jon. De
uppräknades och de skador ärkebiskoparna och kyrkan i Uppsala
tagit värdesattes. Prästerskapet i Uppsala och Vesterås stift hade
de anklagade, då ärkebiskopen och biskopen gripits, »emot all
kristendomens förbud och skickelse» trugat till att säga messa.
Arkebiskopen erinrade konungen om den ed han svurit honom
vid kröningen. Hans yrkande gick ut på att konungen ville
hjälpa honom, de andra och »all kristendomen» till rätt över
de uppenbara kättarna, att prelaternas och kyrkans gods
måtte restitueras och »skadeböter» erhållas; därjämte
begärdes arrest på de anklagades personer, tills konungen övervägt
vad rätt över dem som han vore pliktig de förfördelade.
Yrkandet gjordes under förklaring, att det ingalunda stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
