Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Lauritz Weibull.
emellertid i regel bruket, att man stipulerade det straff, som
i specialfallet var förbundet med den angivna graden av
kätteri. När detta, såsom i här föreliggande fall, inte skedde
och kättarna rubricerades som »pertinaces et obstinati»,
»hårde och illhätske», var påföljden självklar. De såsom
kättare dömde skulle för straffets fixering och verkställande
— »animadversione debita puniendi» — överlämnas till den
världsliga makten. Den kanoniska rätten och seden var i
denna punkt otvetydiga *.
Tiden för överlämnandet var i kätterimål bestämd genom
särlagstiftning. Vid svårare delikter utanför kätterimål skedde
överlämnandet regelrätt först efter det att den dömdes
oförbätterlighet ådagalagts. I kätterimål däremot omedelbart,
såvida den dömde inte genast (continuo) efter brottets
fastställande (post deprehensionem erroris) av egen drift (sponte)
återgått till kyrkans enhet, offentligen efter biskopens
för-go ttbefinnande avsvurit sin villfarelse och gjort fyllest för
brottet2. Överlämnandet skedde. Och därmed begynte
omedelbart den fjerde akten i dramat: straffets, det borgerliga
straffets, fastsättande.
För konung Christiern var sententian kanoniskt bindande.
Följde han gällande rätt, ägde han inte att pröva vare sig
själva domslutet eller dess motivering. Under hot om bann,
interdikt och andra straff hade han att handla 3. Inom den
allmänna borgerliga lagstiftningen låg direktiven härför
närmast i den under kyrkligt inflytande utvecklade kejsarrätten.
För kyrkans krav på borgerligt straff för kätteri hade
redan mot slutet av det 12. århundradet en så fast grundval
skapats, att kätterilagstiftningen därefter ingick såsom moment
även i den världsliga rätten. Själva brottet blev efter
Inno-centius IILs uppfattning betraktat som majestätsbrott; då det
riktade sig mot gud, såsom det svåraste brott i sin art. Inom
kejsarrätten nådde kätterilagstiftningen sitt första genombrott
1 c. 9. 13. 15. de hæret. V. 7. Jmfr Bern. Guidonis, 219.
2 c. 9. de hæret. V. 7.
3 G. Heimer, Beiträge zur Organisation der päpstlichen Ketzergerichte,
347; Hinschius V, 312,389.
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
