Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Lauritz Weibull.
Utgångspunkten är här given: vilken var de högre svenske
andliges ställning till amnestien?
Man har ett tidigt karakteristiskt uttryck för den
ställning en av de främste bland dem, biskop Hans Brask intog
till spörsmålet i ett brev från denne till Gustaf Trolle. Brevet
är daterat den 26 maj 1520. Christiern II hade den 15 i
samma månad låtit till rikets biskopsdömen utgå kallelse
till ett riksmöte i Stockholm. Han hade i denna berört den
upprorsrörelse, som gått över landet efter
Uppsalaöverenskommelsen. »Den menige fattige allmoge», lät han säga, »är
snart förvillad och vi akta ej i nägor måtto att veta deras
argesta eller fördärv». Tvärtom uttalade han som sin avsikt
att välvilligt överse med dem för sådan »uppresning de gjort
have mot deras eget löfte, goda tro och loven, de våra
kapitenere på vare vägnar tillsagt have» *. Då Hans Brask
läste detta, hade han kort förut själv känt upprorsmännens
tunga hand över sitt stift; övervålden mot ärkebiskop Jacob
och biskop Otto av Västerås stod levande för honom. Vad
han minst av allt ville var pardon i den anda, om vilken
Christiern II:s riksmöteskallelse varslade. Han åberopar i
brevet till Gustaf Trolle Teljestatuten. Han vill fortfarande
bann och interdikt, gudstjänstens hävande i allt Sverige. Och
han ber Gustaf Trolle hålla i minnet, att om det skulle komma
till fred och förlikning, konungen inte måtte uppge de andre
skadelidnes rätt, endast sin egen, och den svenska kyrkan få
njuta sina privilegier, friheter och rättigheter, som den haft i
trehundra år och mera. Gustaf Trolle lämnade brevet till
Christiern II 2. Meningen var tydlig: ingen amnesti för
brotten mot kyrkan, fria händer, lagens tillämpande på de
brottslige.
Om denna Hans Brasks och hans meningsfränders
ståndpunkt misstog sig ingen i Sverige. I början av
september 1520 var förhandlingarna om Stockholms kapitulation i
1 Sveriges traktater III, 609.
2 Bidrag till Skandinaviens historia, utg. av G. G. Styffe, V, 636. Brevet
i det danska Bigsarkivet. Jmfr A. Heise i Danmarks Biges Historie, III, 175,
och med denne K. B. Westman, Beformationens genombrottsår, 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
