Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
75
bart kätteri. Den onda viljan lyser här igenom. De grunder
ärkebiskopen kunde anföra för sin anklagelse var svaga och
otillräckliga. Det uppenbara kätteriet undanröjde
nödvändigheten av vidare bevisföring. Ärkebiskopens ståndpunkt
var fast. Han avvisade redan från början varje »vänlig
för-likelse». Lagen skulle ha sin gång. Och vart han syftade
framgår klart av slutyrkandet i klagoskriften: konungen skulle
fixera och uttaga straffet. Det låg i detta yrkande, att de
uppenbara kättarna skulle överlemnas åt den verldsliga makten
»animadversione debita puniendi». Enligt lagen gällde det
dödsstraff. Den slutliga vägen till detta banade ärkebiskopen
sjelv, då han såsom den främste i raden av de svenska
prelaterna avkunnade domen över de anklagade. Domen löd,
Som han hårt och bestämt yrkat, på uppenbart kätteri.
Ärkebiskopen lät endast anföra de mest graverande omständigheter.
Gustaf Trolle har spelat sitt spel om liv och död fullt
medveten om medel och mål. Han har vunnit spelet. Men
det rullade inte endast månget huvud på Stockholms torg och
hängdes mången man i galgen. Det har också tagits mycken
egendom, lös som fast. På lekmännens egendom kunde
ärkebiskopen inte resa anspråk, endast anhålla hos konungen
om lott och del i den — han fortfor med detta ännu vid
midsommartid 1521 \ Klerkernas egendom tog han. Han måste
här, som det var hans rätt, själv hava dömt, men utan att
överlämna de dömda. Den 17 november stod en av hans
tjänare för borgmästare och råd i Stockholm. Tjänaren
begärde i Gustaf Trolles namn kvarstad på hus, lösören och
egodelar, som klerkeriet hade »förbrutit mot hans nåde i denna
fejd och förliden tid: mäster Knuts arvhus, herr Henrik
Orgelmästares hus, Bisterfelts hus, som fru Kirstines
kapellan, herr Nils, säges hava köpt, och andre hus, som finnas
kan, att hans klerkeri förbrutit hava» 2. Även här tog
ärkebiskopen spelet in.
1 Gustaf Trolle till Christiern II 1521 25/6 hos G. Carlsson (sv. Hist.
tidskr. 1920, 135). Jmfr ovan s. 46.
2 Stockholms stads tänkebok 1520 17/n hos G. Carlsson (sv. Hist. tidskr.
1920, 139). Jmfr Joh. Murberg i Kongl. Vitterhets academiens handlingar, IV, 87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
