Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
81
för blodbadet i Stockholm är här belysande. Under mäster
Didriks personliga inverkan överhopar konungen honom till
en början med ynnestbevis. Didrik Slaghæk blir efter
Vincent biskop i Skara, som sådan en av regeringsherrarna i
Stockholm, den främste av dem; till sist skall han också vara
ärkebiskop av Lund och Sveriges primas. Men sommaren
1521 befinner sig Christiern II i Nederländerna. Han
mottager här brev från Jens Andersen Bældenak, Gustaf Trolle
och det svenska riksrådet; de tecknar utan omsvep mäster
Didrik som den missdådare och våldsman han var.
Bullorna om ärkestolen i Lund låg redan utskrivna i Rom.
Konungen ger order dit, att man skall söka få mäster
Didriks namn utslätat; platsen skall stå öppen för ett annat.
I senare hälften av september är Christiern II tillbaka i
Köbenhavn. Han står igen ansikte mot ansikte med mäster
Didrik. Konungen tvekar. Han ger ny order: bullorna skall nu
oändrade expedieras. Didrik Slaghæk hade redan tidigare
kastat Jens Andersen i fängelse. Han fick bli där han var.
Två månader senare, och mäster Didrik, som ännu inte
hunnit" få bullorna på ärkestolen i sin hand, vandrar till galge
och bål på Gammeltorv.
Om möjligt än mera belysande för arten av Christiern
II:s personlighet är hans uppträdande före flykten från
Danmark 1523.
Vid upprorets utbrott på Jylland befann sig konung
Christiern där. Hans militära överlägsenhet var given. Men i
detta läge, då omgivningen svek och motståndet tornade sig
upp omkring honom, var han fullkomligt ur stånd att fatta
beslut och att handla; allt hos honom var ångest och
förtvivlan. Man har en berättelse av Frederik I:s kansler, Wolfgang
von Utenhof. Väl tjugo gånger, berättar denne, lät konungen
i nattens mörker ro sig fram och tillbaka över
Middelfarts-sund. Han visste inte var han skulle stanna, om på Jylland
eller Fyen; han stannade varken på ena eller andra stället;
han återvände till Köbenhavn. Berättelsen om irrfärderna
ute på Middelfartssund må vara sann eller ej. Den tecknar
den verkliga situationen. I Köbenhavn fann den kunglige
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
