Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Lauritz Weibull.
sekreteraren, mäster Jesper Brochman, honom någon tid
senare sittande i sin kammare på slottet, rivande sitt hår,
hänsjunken i sorg, villrådig om vad han skulle företaga sig,
en tröstlös bild av förtvivlan. Han frågade mäster Jesper
vad folket sade. Då han hört det, reste han sig, gick gråtande
bort till fönstret och såg mot flöjeln, som gnisslade på
slottstaket. »När vinden vänder sig», sade han, »reser jag» *. Det är
samma hjälplöshet som upprepar sig nio år senare i Oslo.
Konungen gör knappt bruk av sin här; han låter den
underlägsna fienden bränna sina skepp och förråder; själv endast
underhandlar och underhandlar han, tills han omsider fås
ombord på den karavel, som för honom till Sönderborgs slott.
Det är denne man, Christiern II, som man har kallat
en stark personlighet. Vid hans sida stod i november 1520
Gustaf Trolle, det segrande unionspartiets huvudman i
Sverige, stor i hat och hämnd, en man av starka passioner,
färdig att handla och ta ansvar; vid dennes sida de svenska
prelaterna. De hade ett fast mål, dessa män. I år och månader
hade de kämpat för det. Till sist, då alla andra medel svek,
hade de funnit radikalmedlet: en kätterianklagelse. Det var
vid tiden för konungens kröning. Gustaf Trolle krönte
Christiern II; han förestavade honom eden om att skydda kyrkan
och dess personer. Så följde kröningsmåltid i tre dagar på
Stockholms slott. Det svenska riksrådet skildrar 1523
Christiern II där han gick omkring bland sina gäster, full av
vänlighet mot dem alla, kyssande somliga, omfamnande andra,
i sitt hjärta välvande tankarna på att bringa dem om livet,
till det yttre idealet av en konung, i sitt inre en grym
tyrann2. En meningslös kröningsmåltid dessa tre dagar: offren
var utan den ohjelpligt i konungens hand. Man kan fråga
sig: var det inte i stället så, att denne obeslutsamme man,
medan festjublet steg omkring honom, utkämpade i sitt inre
den sista kampen mot sina mäktiga rådgivare?
Ett är säkert: rådgivarna satte sin vilja igenom. Men
den dödsdom, som fälldes den 8 november, kom även att gå
1 Danske Magazin III: 3, 22, 24.
2 Konung Gustaf den förstes registratur I, 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
