Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms blodbad.
83
ut över andra än de dömde, bland dem två personer, vilkas
huvud säkerligen för prelaterna var sakrosanta, de båda
biskoparna Matthias av Strengnäs och Vincent av Skara. Vem
eller vilka stod här bakom? Har de tvås uppträdande under
ransakningen dagen förut brakt dem i fördervet? Ingen vet
det. Det enda man vet är att konungen här som annars
fastställt stratfet och därmed tagit ansvaret för Stockholms blodbad.
Men inte ett ansvar sådant man tidigare förmenat.
Aspekten är en annan, sedan Gustaf Trolle och Christiern II
inte längre är desamma. Perspektiven förlängda.
I årtionden och mera hade kampen rasat i Sverige
mellan det nationella självständighetspartiet och det parti,
som förde unionen som skylt. Kampen var som alltid en
kamp om makten. Den sista fasen hade varit
maktkollisionen mellan Sten Svantesson Sture och Gustaf Trolle. Gustaf
Trolle och hans parti hade legat under. Så kom 1520.
Christiern II:s segrar förde de besegrade plötsligt till maktens tinne.
Det låg varken i tiden eller hos personerna att låta vad som
skett vara förgätet, att på allvar tänka sig att man skulle
sätta sig i frid och försoning vid samma rådsbord som
helgerånarna, förtryckarna, de egna bödlarna och broderligt dela
med dem kronans förläningar. Metodiskt har Gustaf Trolle
och hans män gått emot amnestien. De kunde inte förhindra,
att den beviljades. Men de har haft tid att vänta. Till sist har
de som den gamle herr Sten och Hemming Gad funnit vägen
undan de givna orden och de hängande sigillen. De har fått
Christiern II i sitt våld. Hans amnestivänliga politik har
omlagts. Och vid första lägliga tillfälle har deras hämnd,
en lika väl som länge förberedd hämnd, träffat de besegrade,
de förhatade männen ur det egna folket.
På detta sätt fattat, glider Stockholms blodbad in i ett
nytt, ett större, ett stort sammanhang. Blodbadet är ingen
isolerad händelse, inte en gudsförgäten tyranns planlagda
brott eller plötsliga nyck. Det är slutkatastrofen i den långa,
förbittrade kampen mellan partierna i det sönderslitna Sverige.
Lauritz Weibull.
-
(Skrivet 1925—1926. Tryckt jan. 1928).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
