Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo.
101
Det är vanskligt att tränga djupare i detta sammanhang.
Men sammanhanget låter sig även på annan väg belysas.
Varje tid rör sig vid teckningen av personer med mer
eller mindre stereotypa och schematiserade drag. I
medeltiden var detta i hög och högsta grad fallet. Tidens allmänna,
bibliskt och augustinskt färgade livsuppfattning och fraseologi
lyser runt om igenom. Under sådana förhållanden blir det
förenat med den största svårighet att gripa verkligheten bakom
orden. Men lättare än till den skildrade når man med det
rikare material, som här står till buds, fram till den som
skildrar, hans läggning och uppfattning. Urval och
sammanställning ger här ofta en nog så klart tecknad författarefysionomi.
Roskildemannens egenart framlyser redan i hans
teckningar av de olika medlemmarna av kungahuset. Men väl
ändå klarare i de teckningar han ger av de andlige. På
vad sätt göres här urval och sammanställning, då det gäller
att få fram den ideala bilden av ledaren, biskopsbilden?
Som idealet av en biskop ter sig för Roskildeförfattaren
en ordets förkunnare som Vilhelm av Roskilde, vilken
mäktig till själs- och kroppskrafter, full av iver, nedslår denna
världens väldige och skonar ingen i sin vrede —
»impetuo-sus et qui sola uirtute corporis debellaret potentes et animi
uirtute nullique parcens iratus». Biskopen skall som Sven
Norbagge vara en skräck för våldsverkare, vedergälla dem
som vill det goda, en landets fader, klerus’ prydnad och
folkets frälsning, lysande i fromhet och med vilja att föra
allt till fullkomning — »terror malefaciencium, remuneracio
beniuolencium, pater patriae, decus deri et salus populi,
egregius pietate et qui omnia uellet ad perfectum ducere» 1.
1 Bilden av Vilhelm är gjord i anknytning till ett ofta citerat ställe
i Virgilii Æneid, 6. boken (853):
Parcere subiectis et debellare superbos;
den betonar liksom Liber daticus betydelsen av Pseudo-Cypriani »virtus»
för härskaren. Teckningen av Sven Norbagge, till vilken drag hämtats ur
Orosius VII, 13 och 14 (pater patrie), Virgilius 6, 769 (pietate . . . egregius)
och 3. Konungaboken 7, 1 (Domum autem suam . . . Salomon ... ad
perfectum usque perduxit), är närmast med lätta omskrivningar den karaktäristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
