Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo. 103
men brakte honom inte desto mindre om livet. Deras herre
och biskop var Adelbjörn.
Det vore ofullständigt att i idealbilden av biskopen,
sådan den ter sig för Roskildemannen, inte framhålla ännu
ett par drag. Först kyrkobyggaren och klostergrundläggaren.
Men därnäst det drag som framlyser i fortsättningen på
biskop Sven Norbagges karaktäristik: »inte nöjd med det
husliga lugnet i det aktiva livet med Martha, utan strävande att
också få lott och del i det kontemplativa tänkandet med
Maria, valde han att gå på pilgrimsfärd» — »non contentus
domestice quiete actiue uite cum Martha, sed eciam
con-templatiue speculationis particeps fieri uolens cum Maria . . .
peregrinacionem elegit». Om biskop Peter heter det: »han
brukade säga, att han ville söka också vad Gud tillhörer,
kunde han endast få någon ro och frid att dväljas med
Maria och med Jakob» — »dicebat se et que dei erant uelle
querere, si aliqua tranquillitate pacis cum Maria et cum
Jacobo posset permanere».
Den bild av en biskop, som avtecknar sig i
Roskildekrönikans karaktäristiker, ger en klar helhetsbild av
idealbiskopen. Denna bild är framgången ur samtidens åskådning.
Men den är därför inte utan vidare den vedertagna.
Väsentliga drag är skjutna åt sidan. Man söker förgäves några av
de dygder, vid vilka samtiden brukade lägga mest vikt:
ödmjukhet och lydnad, resignationen under guds skickelse,
kyskheten, kärleken och barmhärtigheten 1. De dygder som
betonas är helt andra, bland dem såsom den grundläggande
en dygd, som annars aldrig skjutes i förgrunden: fasthet i
karaktären. Straffande och belönande, oböjlig i sin gärning
höjer sig härskaregestalten ur framställningen. I denna
gärning dras stat och samhälle in. Biskopen har att helt gå
upp i densamma, hur stor också hans längtan kan vara över
1 Se exempelvis S:ti Brunonis Expositio in epistolas Pauli II: 3 (Migne,
Patrol. lat. 153: 439); S:ti Bernardi Clarevall. Tractatus de moribus et officio
episc. (Migne, Patrol. lat. 182: 809); för Gregorius VII Augustin Fliche, La
réforme Grégorienne, II, 96.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
