Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Lauritz Weibull.
Man märker polemiken redan hps Sven Ågesen. Än tydligare
och konsekventare hos Saxo. När denne, i halvt sedelärande
berättelser, kontraposterade dygder och laster och
personifierade dem i kungarnas och de ledande männens gestalter,
gjorde han det med Roskildekrönikan framför sig på bordet.
Han skrev i medveten motsats till denna. Han omformade
radikalt dess hela uppfattning. En uppfattning som kosta
vad det ville, måste tillintetgöras 1.
Portalfigur i Saxos bildgalleri är stamfadern Sven
Estridsen. Roskildekrönikan och Liber daticus hade berövat
denne glansen såsom kyrkans beskyddare och främjare. Saxo
återgav honom denna. »Full av nitälskan», heter det på ett
ställe, »grundade han kyrkor och sörjde för deras
utsmyckning; han förde sitt folk, tidigare ett vankunnigt folk, till den
rätta trons bruk». Inte ens Liber daticus hade emellertid
strukit Sven Estridsen. Och det är också egentligen först med
sönerna, som den verkliga omformningen begynner.
Redan i teckningen av den älste av dem Harald Hein
framträder detta. För Roskildemannen var Harald den
ypperste av män, den rättfärdigaste av styresmän, genom
sina lagar om skogarna folkets värn mot de store i samhället.
Av Saxo tecknas han nu, inte utan anknytning till det redan
av Sven Agesen utnyttjade tillnamnet Hein, »mjuk slipsten»,
som en slö odåga, sedan ungdomen försjunken i orkeslöshet,
stiftande lag, men lag lika skadlig för tron som främjande
de stores vinningslystnad och självsvåld. För Saxo med hans
moderna orientering var intet förhatligare än den urgamla
rättegångsordningen med dess edsbevis. Skogarna uttogs nu
utan vidare ur Haralds lagstiftning. Edsbeviset, som tidigare
skall ha varit förbjudet, insattes i stället. Och rättstillståndet
under Harald gavs stämpeln av fullständig upplösning: »inför
brottet lät Harald lagen sova; han gjorde landet lika fattigt
på rätt som han lovat göra det rikt». Till sist omformades
kungen också till en fromlande härskare. »Det är konungs
1 Citat har för det följande inte ansetts nödiga. Den grundläggande,
här nedan vidare utbyggda framställningen är given av Curt Weibull i hans
§axo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
