Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Fynden av romerska mynt i det fria Germanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fynden av romerska mynt i det fria Germanien.
Sture Bolin, Fynden
av romerska mynt i det
fria Germanien. Studier
i romersk och äldre
germansk historia. Lund
1926.
Fynden av romerska mynt i det
fria Germanien ha länge tilldragit sig
eminent intresse. I århundraden ha
kuriosasamlare och dilettanter hängivet
sysslat med dessa myntfynd. Från
mitten av förra århundradet har även den
vetenskapliga forskningen vänt sitt
intresse till dem. De romerska myntfynden ha blivit en viktig
källa till äldre germansk historia.
Föregångsmännen i forskningen om de romerska
myntfynden äro tysken Soetbeer och svensken Wiberg. Den
följande forskningen är främst knuten till namnen Hans Hildebrand
och Tischler, Regling och Almgren. Deras arbeten äro
vändpunkter i forskningen.
Hans Hildebrand hävdade 1872, att slutmyntet i ett myntfynd
är av avgörande betydelse. Han arbetade främst på grundval
av denarskatterna från Gottland. Dessa innehöllo väl, framhöll
han, en stor mängd denarer från kejsar Hadrianus (117—138)
och hans föregångare, men dessa denarer voro nästan
genomgående funna tillsammans med yngre mynt, slagna först under
Markus Aurelius (161—180). Skatterna äro tydligen nedlagda
tidigast under dennes tid. Hildebrand gick längre i sina
slutsatser. Han lät skatternas slutmynt även bli bestämmande för
deras importtid. Samfärdseln med romarriket hade ej blivit
fullt livaktig, menade han, förrän under Markus Aurelius’ tid.
Därefter hade den vuxit i betydelse, till dess den under början
av Septima Severi tid (193—211) — denne kejsare representeras
nämligen i fynden från hans tid av allenast få för honom slagna
mynt — fått ett kanske tvärt avbrott.
Hildebrands uppfattning slog igenom, först när den 1888
framlades på nytt av Tischler. Den blev därefter nästan
aliena-härskande. Meningarna bröto sig länge nästan endast i frågorna
om orsakerna till myntströmmens början och slut. Man fann
de förra i goternas vandringar eller markomannerkrigen, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
