Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Fynden av romerska mynt i det fria Germanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Curt Weibull.
senare i den romerska myntförsämringen av år 198 eller i ett
avbrott i förbindelserna mellan nord- och sydgermanerna. Först
med Reglings banbrytande undersökning om det romerska
denarfyndet från Fröndenberg av 1912 kom en rent principiell
brytning med Hildebrand-Tischlers uppfattning.
Regling hade gjort iakttagelsen, att mynten från de tidigare
kejsarna, Flavierna, Trajanus, Hadrianus och Antoninus Pius,
voro långt talrikare i skattfynden än mynten från de senare
kejsarna, Markus Aurelius, Commodus och Septimius Severus.
Förhållandet är enligt hans mening oförenligt med
Hildebrand-Tischlers uppfattning om myntens importtid. Vore denna riktig,
borde mynten i skatterna till största delen vara präglade under
de sista i skatterna representerade kejsarna, Markus Aurelius
och hans närmaste efterträdare. Ty den i romarriket
kurserande myntmassan borde under Markus Aurelius’ tid
företrädesvis bestå av hans mynt, under Commodus tid företrädesvis
av Markus Aurelius’ och Commodus’ mynt o. s. v. En
tvingande slutsats av denarstockens sammansättning i skattefynden
blir enligt Regling, att myntimporten till Germanien »varit mycket
stark från Flavierna till Pius (69—161) — i väster något
svagare redan under Pius —, att därefter redan under senare
hälften av kejsar Markus’ regering blott få mynt införts till
Germanien och att införseln därav allt ifrån denna tidpunkt
sjunkit allt mera, nästan ända till nollpunkten».
Regling låter sålunda slutmynten endast bestämma tiden
för denarskatternas nedläggning. Även Almgren har insett den
vikt denarstockens sammansättning i skattefynden äger och i
sina senare skrifter sökt sammansmälta Hildebrand-Tischlers
och Reglings metoder. Han uppvisar, att denarstockens
sammansättning förändras med slutmyntets ålder: ju senare
slutmynt en myntskatt har, ju yngre är denarstockens
sammansättning. Men i sina slutsatser om importtiden för de östgermanska
och gottländska skatterna — de enda Almgren mera ingående
behandlat — står han ännu kvar på Hildebrands ståndpunkt.
Slutmyntet blir avgörande. De gottländska denarskatterna ha
enligt Almgrens mening bildats och utförts ur romarriket under
tiden 175—196.
I det ovan anförda, nyligen utkomna arbetet har docenten
Sture Bolin ånyo upptagit frågan om de romerska myntfynden
i det fria Germanien. Själva grundvalen för undersökningarna
är här bredare och rikare.
De tidigare forskarna ha nästan uteslutande byggt på
myntfynden inom något mindre landområde och på en viss art av
fynd, skattefynden. Genom energiska och omfattande forsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
