Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Fynden av romerska mynt i det fria Germanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Curt Weibull.
söker sedan att med ledning av myntskatterna tränga än djupare
in i den äldre germanska historien för att utforska tilldragelser,
som det skrivna ordet icke känner. Konfrontationen mellan
myntskatterna och de skrivna källorna accentuerar förmånligt
Bolins uppfattning om de förras innebörd. Myntskatterna
sammanfalla stundom frappant både i tid och landområde med de
krig, som enligt de skriftliga källorna utkämpats i Germanien.
Och man följer med spänt intresse författarens mången gång
lyckade försök att ur myntskatterna framläsa krig och oroligheter
inom skilda delar av Centraleuropa och Norden under de tider
för vilka skrivna källor saknas. För Sveriges vidkommande
vänder Bolins nya synpunkter delvis upp och ned på den
förhistoriska forskningens resultat. Ett exempel kan åskådliggöra
detta. På Öland upphöra både de större myntskattefynden och
de enstaka funna guldmynten c. 491. Man har härav dragit
slutsatsen, att en katastrof vid denna tid gått fram över ön. Ölands
rikedom och politiska maktställning skulle ha gått under för
ett svearnas anfall omkring eller omedelbart före 500. Bolin
menar också, att Öland drabbats av en katastrof. Men detta
framgår enligt hans uppfattning icke av att myntfynden upphöra.
Det framgår av att myntfynd förekomma.
Riktigheten av själva den grunduppfattning, som Bolin
hävdar om vad myntskatterna lära, synes knappast kunna
dragas i tvivelsmål. Men det är tydligt, att myntskatternas
utnyttjande som källor för den politiska historien är förknippat
med stora vanskligheter. Det väl beskrivna och daterbara
skatt-fyndmaterialet är, som Bolin starkt framhäver, ej stort. Och
även om fynden med rätta kunna betraktas såsom representativa
storheter, måste givetvis sanningsvärdet av slutsatserna alltid
starkt skifta med storleken av materialet. Bolin gör också i
denna del av sin avhandling starkt bruk av de modala
hjälpverben. Hans kritiska blick hindrar honom att falla för frestelsen
att för Nordens vidkommande kombinera de krigs- och
orosperioder, han anser sig kunna konstatera, med den för
fastställandet av dylika historiska fakta värdelösa sagolitteraturen.
De moderna rudbeckianska fantasierna om det svenska rikets
uppkomst avvisas med full rätt. I den hypotes Bolin själv
framkastar om oroligheterna i Norden under 400- och 500-talen
bygger han icke heller på det stora, men i regel endast osäkert
daterbara, arkeologiska materialet utan uteslutande på det säkrare
daterbara material, som föreligger i myntskatterna.
Fynden av dessa skatter på de nordiska kusterna ställas i
sammanhang med fynden på Östersjöns södra kust. Östersjön,
konstaterar Bolin, har under tiden omkring 450—550 varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
