Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Curt Weibull.
Att leva för »la vertu» — för det som hon ansåg vara
det rätta, det fullkomliga — har redan 1648 varit en tanke,
för vilken Christina entusiasmerat sig. Descartes och
Chanut ha kanske ingivit, i varje fall stärkt henne i
uppfattningen, att detta var det högsta goda i livet. När Chanut
berättade om Descartes’ personlighet och liv och Christina
läste hans brev, utbrast hon en gång: »Jag föredrager den
lycka, som monsieur Descartes njuter, framför alla jordens
kronor». Chanut har nedskrivit dessa Christinas ord; han
erkänner, att han själv hade samma mening. »Utan att
ljuga», säger han, »motsade jag i mitt hjärta icke
drottningen; en dag i lugn och meditation är mera värd än de år,
som vi leva i denna vardagslivets virvel av visiter och
skriverier, som tråka ut oss» 1. I sitt brev till Christina om det
högsta goda har Descartes inskärpt samma livssyn. Det
kroppsligt och timligt goda avhänger på intet sätt av oss
själva, utvecklade han här för den unga drottningen: det
andligt goda beror åter helt på att känna och vilja det goda.
Men kunskapen om det goda överstiger ofta våra krafter och
det återstår sålunda endast viljan, över vilken vi helt kunna
råda. »Toutes les vertus» bestå därför i en fast och
orubblig beslutsamhet att i allo fullt och helt göra det man ansåg
vara det rätta och att använda alla sina själskrafter på att
lära känna vad som är detta rätta. Endast detta förtjänade
enligt Descartes’ mening beröm och ära; endast detta
medförde beständigt den stora och varaktiga tillfredsställelsen i
livet. Häri bestode det högsta goda. Descartes tillade, att
man ofta skänkte annat timligt gott heder och beröm, »men
då jag är förvissad om, att Eders Majestät sätter större
värde på sin ’vertu’ än på sin krona, drar jag mig icke för
att här säga, att efter min mening finnes det ingenting
1 Chanut till M. de Saint-Romain. Stockholm ll/ö 1647. (Euvres de
Descartes p. p. Adam et Tannery XII, 522. I brev av samma dag till
Descartes återger Chanut Christinas yttrande med orden: Monsieur
Descartes, comme je le vois en cette lettre, et comme vous me le depeignez, est le
plus heureux de tous les hommes, et sa condition me semble digne d’enuie.
(Euvres de Descartes X, 619.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
