Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Carl XII:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII:s död.
253
av ett redan på annan plats i linjen förefintligt ord, på ett par
ställen därjämte av ord i själva linjen, vilka redan tidigare
finnes i denna. Förklaringen till dessa upprepningar låter sig
naturligen givas, om man antager, att en främmande text legat
till grund, och att upprepningarna tillkommit, emedan
motsvarande främmande ord haft sin plats just på de ställen, där
upprepningarna skett. Med denna utgångspunkt bör grundtexten
ha varit fransk K
Om vem författaren varit ger berättelsen själv, jämförd med
Maigrets brev, erforderliga upplysningar.
Efter att det dödande skottet omtalats, förekommer i
berättelsen uttrycket: »begge blevo vi bestörte och häpne». Två
personer har alltså enligt detta uttryck varit i konungens närhet
vid dödstillfället. Vilka personer? Tidigare har i berättelserna
omtalats, att i tranchéen mellan Gyldenlöwe och Fredrikshald
generaladjutanten Sicre, Knut Posse och flere jämte generalmajor
Schwerin, Maigret och Kaulbars varit hos Carl XII. I
berättelsen förekommer emellertid även, att vid tiden för konungens
död Schwerin med de övriga vakthavande samt Sicre och Knut
Posse avlägsnat sig. Endast två av de namngivna officerarna
blir på detta sätt kvar: Maigret och Kaulbars — samma
personer som Maigret själv nämner i sitt brev som närvarande vid
dödstillfället. Men tvenne personer har inte avgivit berättelsen.
Det förekommer i denna även: »jag», »mig», »mina». Med hjälp
av Maigrets brev låter denne »jag» sig identifiera. Konungen
»uppsteg något på den nyss uppkastade tranchéen eller vallen»,
heter det i berättelsen, och »befalte mig att hålla honom under
fötterna . . . men som jag var gång kanonen lossades ifrån
Överberg, släppte handen efter, sank Hans Maj:t alltid så långt
neder, att han var betäckt». Den man, som på detta sättet hållit
konungen under fötterna och släppt efter, kan endast ha stått
på ett vis i förhållande till honom: mitt under. Enligt brevet
uppsteg konungen på parapeten; Maigret stod under honom och
hade sitt huvud mellan hans båda stövelklackar. Författaren
till berättelsen kan inte vara någon annan än den man, som
skrivit brevet från 1723: Maigret. Den otvivelaktigt ursprungliga
avfattningen på franska styrker, att så är 2.
1 »Föreställte överstelöjnant Maigrett, om icke Hans Maj:t icke skulle
behaga . . . förekomma, att fienden icke så hastigt bleve så hastigt arbetet varse
. . . Hans Maj:t, som allt detta ville taga allt detta i närmare ögnasikte».
2 En jämförelse mellan vissa ställen i Maigrets brev och den s. k.
anonyma berättelsen visar tydlig överensstämmelse dem emellan. Om den senare
varit avfattad på franska, skulle otvivelaktigt verbal anklang varit att finna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
