Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Berg, Den rostockska sändebudsberättelsen om Valdemar Atterdags förhandlingar med Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
116
Harald Berg.
möjligheten att den skulle vara tillfällig, Slag i slag passa
dess uppgifter in med vad andra källor ha att meddela om
händelsernas gång under 1355. Berättelsen måste vara från
detta år.
Det här vunna resultatet medför, att i den mån — och
detta har i betydande grad skett — en senare forskning byggt
sin uppfattning av händelseförloppet vid Skånes återgång till
danskt välde 1360 på sändebudsberättelsen och vad man
trott sig kunna få fram av densamma, uppfattningen numera
är raserad *. Det redan förut mycket torftiga källmaterialet
för kännedomen om 1360 års tilldragelser i Skåne har
därmed ytterligare minskats.
Det kan här endast antydas, att bortfallet av denna
hittills såsom mycket viktig ansedda källa i själva verket torde
i avsevärd grad förenkla det invecklade problemet.
Händelsernas gång torde hädanefter ligga betydligt klarare än förut
varit fallet.
1 Detta gäller i främsta rummet Streckers på sändebudsberättelsen i
allt väsentligt vilande teori om Skånes återgång till Danmark 1360 (a. a. 285
ff.). I tämligen genomskinligt syfte att fritaga Albrekt från den förut gängse
beskyllningen för förräderi mot Magnus Eriksson, får Strecker av
sändebudsberättelsen fram, att den sistnämnde stått i hemligt samförstånd med
Valdemar. Han skall medvetet ha skaffat de danska intressena majoritet i
skiljedomstolen, då han däri insatte Albrekt, vilken enligt berättelsen förut visat
sig taga Valdemars parti. Albrekt blir hos Strecker ett slags redskap åt de
båda konungarna, medan det är Magnus själv, som spelar Skåne över i
Valdemars hand för att få hans hjälp mot de svenska stormännen. I sin art
betecknar sålunda Streckers teori en återgång till den uppfattning av Magnus
roli i händelserna 1360, som möter i den samtida svenska tendenslitteraturen
hos Birgitta och i Libellus de Magno Erici rege (jmfr om dessa I. Andersson,
Källstudier till Sveriges historia 1230—1436, kap. 2—3). Streckers teori har
icke mottagits helt utan reservationer (jmfr Engström i Historisk tidskrift,
1920, översikter och granskningar, 6 ff.); i och med det att den grundläggande
källan — sändebudsberättelsen — omdaterats till året 1355, faller den givetvis
helt samman.
Harald Berg.
(Tryckt mars 1930).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
