Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Kristian Erslev och Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristian Erslev och Stockholms blodbad.
135
klagade beseglat — alla hörde de till kretsen av Sten Stures
närmaste män och trognaste anhängare; i främsta rummet
var det just de som stödde och upprätthöll hans välde.
Och har också en och annan i likhet med fru Christina
Gyllenstierna och fru Sigrid Banér inte kommit rued bland
de beseglande, var inte desto mindre sammansvärjelsebrevet
även för dem den klippa, mot vilken de strandade och led
skeppsbrott. Alla var de i det föreliggande målet kanoniskt att
betrakta som meningsfränder, »credentes». En bulla, som i
sin ordning påverkat andra, sätter sådana »credentes» i klass
med verkliga hæretiker — »credentes autem eorum
errori-bus hæreticos similiter iudicamus».
1520 års sententia är utfärdad av fjorton personer;
under akten hänger åtta sigill, den svenske
ärkebiskopens, tre biskopars, fyra högre andliges. Det är lätt utkasta,
att en sådan dorn är fullkomligt oförsvarlig, orimlig,
himmelskriande orättfärdig. Erslev har giort det. Milt sagt: han
har inte lyckats i sin bevisföring. Vad han sjelv synes anse
som huvudresultatet i sin uppsats är förfelat. Sententians
motivering håller i sin helhet.
Den närmaste följden av sententian blev, att de dömda
överlämnades till den världsliga makten för vederbörlig
bestraffning, »animadversione débita puniendos». Därmed var
den rättshandling, som inletts föregående dag med Gustaf
Trolles klagoskrift, i sitt första skede förd till avslutning.
Ett nytt skede begynte. Den andliga rätten hade dittills
varit normgivande. Kejsarrätten trädde nu i dess ställe. De
andlige avträdde. Konungen hade nu att fastsatta och
uttaga straffet, för att citera Gustaf Trolle: att ge den »rätt
eders nåde är oss pliktig över dem, tagandes lön av gud
och lov över all kristendomen för straff, eders nådes
hög-mäktighet låter övergå sådane uppenbare kättare».
Erslev saknar blick för dessa elementära grundlinjer i
rättshandlingen. Det enda han stannar vid är vid att
upprepa och försvara sin till leda av en okritisk forskning
bejakade åsikt från 1891 om att avrättningarna övervägande
var bestämda av Gustaf Trolles klagoskrift, blott i ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
