Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Sörensson, Fältherrar, härorganisation och krigföring under trettioåriga krigets senare skede. En orientering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härorganisation och krigföring under 30:åriga kriget. 141
i den kejserliga armén, ja, genom skyttegravarna utmed
landsvägen ökades eldintensiteten till en grad, som endast
sällan uppnåddes av förebilden 1.
Gustav Adolfs största organisatoriska bragd, upprättandet
av den svenska nationella armén, var visserligen den
nödvändiga förutsättningen, för att Sverige med någon utsikt till
framgång skulle kunna kasta sig in i det trettioåriga kriget, och
indirekt utövade den naturligtvis under hela den följande tiden
ett mycket stort inflytande. Men efter Breitenfeld spela dock
de svenska nationella trupperna blott en jämförelsevis
underordnad roli på slagfältet, de värvade utländska förbanden äro
dem där betydligt överlägsna i antal, under det att svenskarna
framför allt användas i garnisonstjänst. Den ökade
rörligheten, infanteriets större eldkraft och kavalleriets angrepp med
blanka vapen var det, som i den första stora drabbningen
med Tilly skänkt de svenska vapnen segern, och dessa
nyheter verkade fullkomligt revolutionerande. Den taktiska
form, i vilken Gustav Adolf förde sina trupper till strid,
var tvåträffen-slagordningen med kavalleriet på flyglarna
och infanteriets huvudmassa i centern, och den svenske
konungen är därmed att anse som den egentliga
lineartakti-kens upphovsman 2. Gustav Adolf ökade härmassorna
betydligt över de av Wallenstein uppnådda talen, men hans
enda försök att samla någon större del av dessa för tiden
väldiga härmassor till ett avgörande slag — vid Nurnberg —
rinner ut i sanden3, och till det slutliga avgörandet, när
det gällde att fördriva Wallenstein från hans ställning på de
svenska förbindelselinjerna, samlar han ej mer än ungefär
Vio av de under svensk ledning stående trupperna 4.
Det år, som förflöt, innan Wallenstein följde sin
kunglige motståndare i döden, erbjuder ur militär synpunkt ej
1 K. Deuticke: Die Schlacht bei Lutzen 1632.
2 Generalstaben: Karl XII på slagfältet. I. H. Delbrûck: Geschichte der
Kriegskunst, IV.
3 L. Tingsten: Gustav II Adolfs politik och krigföring. C. Bennedich:
Ur det gamla gardets öden.
4 Deuticke a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
