Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Sörensson, Fältherrar, härorganisation och krigföring under trettioåriga krigets senare skede. En orientering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Per Sörensson.
det att fransmännen förenat sina vapen med svenskarnas,
var naturligtvis skillnaden i religion mellan de olika
partiernas härar ännu mindre. Vidare var det ett fullständigt
genomfört bruk, att de menige, som tillfångatagits i en
kapitulerande fästning eller på slagfältet, utan vidare, mer eller
mindre godvilligt, understuckos under de fientliga trupperna \
Om solden, vilket mycket ofta hände, uteblev, om proviant
och furage voro knappa, om vederbörande hade att beklaga
sig över dålig behandling från förmännens sida eller ville
undandraga sig ansvaret för något mer eller mindre fult
streck, genast tog man sin tillflykt till den fientliga armén,
där man alltid mottogs med öppna armar. Någon fullt
uttömmande och pålitlig statistik kan ju av lättbegripliga skäl
ej åstadkommas, men ett stort antal handlingar rörande
fångar och fångutväxling finnas dock bevarade, av vilka vissa
slutsatser kunna dragas. I åtskilliga av dem står vid de
olika fångarnas namn antecknat, huruvida de förut tjänat
blott i endera eller i båda de krigförande parternas arméer,
och man får därav det bestämda intrycket, att åtminstone
vid infanteriet den alldeles övervägande delen av folket en
eller flera gånger växlat krigsherre 2. I officerskåren var
omsättningen betydligt mindre, fast det även inom den var
långt ifrån sällsynt, att man skiftade parti. Melander, den
kalvinistiske bondsonen, som svingade sig upp till kejserlig
riksgreve och fältmarskalk, och som stupade som
överbefälhavare för de kejserliga trupperna vid Zusmarshausen 1648,
hade förut varit i hessisk tjänst. Arnim ställde sitt svärd
efter vartannat till svenskarnas, till kejsarens, till sachsarnas
och så åter till kejsarens förfogande. Hertig Franz Albrecht
av Sachsen-Lauenburg, som kämpade vid Gustav Adolfs
sida vid Lutzen, fick tio år senare sitt banesår vid
Schweidnitz, där han som kejserlig fältmarskalk sökte hindra
Torstensons segertåg genom Schlesien. Men trots att dylikt
naturligtvis var ännu vanligare i de lägre officersgraderna,
1 Chemnitz a. a., passim, m. fi.
2 Feldakten, bl. a. för juli 1643 och flerstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
