Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Sörensson, Fältherrar, härorganisation och krigföring under trettioåriga krigets senare skede. En orientering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härorganisation och krigföring under 30:åriga kriget.
147
genom att uppkasta några tämligen enkla fältbefästningar
kunde göra sig praktiskt taget oangriplig. Slagtanken tränges
helt naturligt tillbaka, då motståndaren lätt kan
undandraga sig avgörandet på öppna fältet, och man söker efter
andra medel att påtvinga fienden sin vilja. För att förstå
dessa, för att rättvist bedöma den strategi, som sålunda blev
den härskande, måste vi emellertid göra klart för oss, hur
oerhört olika dåtida förhållanden i mångt och mycket voro
nutida.
Ersättningsfrågan var betydligt mera komplicerad då
än nu. Numera ställer den allmänna värnplikten till
härledningens förfogande ett människomaterial, som visserligen
ej är outtömligt men dock så pass stort, att måttliga förluster
i regel utan någon större svårighet kunna ersättas. Under
denna de värvade härarnas tid var ersättningsfrågan framför
allt en penningfråga, ty folk i den ringa utsträckning, som
behövdes, stod alltid att få, om man bära kunde betala
kontant. Man kunde till och med efter ett förlorat slag i
mycket stor utsträckning återfå sitt gamla övade manskap
och framför allt sina gamla beprövade officerare, ty i regel
funnos mellan de stridande parterna s. k. kartell. Därmed
menades överenskommelser, enligt vilka alla fångar inom
en viss, mycket kort tid skulle lösgivas mot erläggande av
en för varje vapenslag och varje grad bestämd lösesumma.
Denna växlade men utgjorde t. ex. efter ett den 9/19 aug. 1643
mellan de kejserlige och svenskarna avslutat kartell för en
menig musketerare 4 och för en ryttare 8 rdr, för att stiga
ända till 10000 dukater (à 2 rdr) för en fältmarskalk och
t. o. m. till 15000 dukater för den kejserlige generallöjtnanten
Gallas 1. Efter slaget vid Breitenfeld 1642 var också kejsarens
första omsorg att skaffa tillräckligt med kontanta pengar för
att utlösa de officerare och det manskap, som fallit i svensk
fångenskap, och det dröjde ej heller många veckor, förrän
de allra flesta fångarna åter hade infunnit sig vid den
kejserliga armén, såvida de inte förstås hade föredragit att taga
1 Chemnitz a. a. Kartellet av 9/19 aug. 1643 i avskrift i Feldakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
