Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sture Bolin, Kring Carl XII:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Sture Bolin.
Carlberg berättar, att konungen låg på vänster sida med
huvudet upprätt över bröstvärnet, med vänstra handen under
kindbenet, något framåtvänd mot fästningen och den nya
linjen. Senare berättar han, att vid skottet föll handen undan
författats kort efter konungens död. Att med Bring antaga att denna eventuellt
förefintliga urversion skulle vara tillkommen på order från högsta ort kan
icke vara tillåtet (S. Bring: Bidrag till frågan om Karl XII:s död 1920 s. 217
ff.). Garlberg säger nämligen i sin självbiografi uttryckligen att han »på hög
befallning» måst avlämna (ej nedskriva) en berättelse om Carl XII:s död
»tilllika med vad som efter konungens död förlopp vid arméns retirade ur Norge».
Avlämningen av berättelserna är samtidig: orden »på hög befallning» kunna
för dem båda endast ha avseende på Scheffers uppmaning 1775. Någon grund
att tillmäta Garlbergs berättelse mindre värde till följd av att den skulle vara
så att säga avtvingad förefinnes icke. Då man däremot icke kan bevisa själva
berättelsens existens tidigare än 1762 — Garlbergs egen uppgift i brevet till
Wargentin att berättelsen skrivits redan omedelbart efter konungens död
endast honom själv till minnes kan knappast tillmätas bindande beviskraft —
är det givet, att man icke helt kan förlita sig på den. Märklig är emellertid
— och detta talar onekligen för att en ursprunglig och ganska samtida
version funnits — den synnerliga reda, som präglar berättelsen, dess frihet från
tendens och — efter vad man kan se — stora sanningsenlighet. På de
punkter, där källkritik utifrån andra håll är möjlig, bekräftas hans berättelse. Så
t. ex. har månen, när Garlberg ledde transporten av konungens lik ned för
den branta sluttningen (jmfr. Paludan-Muller a. a. s. 99 n. 32), nått en
ansenlig höjd; den bör även ha bestrålat denna sluttning, som enligt berättelsens
vittnesbörd och terrängförhållandena (enligt kartor) stupat mot öster eller
nordost (knappast såsom Paludan-Muller menar öster eller sydost). Den
skildring, som Garlberg ger av konungens och officerarnas ställning vid
dödstillfället, är redig, sannolik och nästan bekräftas av andra källor (se nedan
särskilt s. 161 n. 1—2). Det skall dock även framhållas en onöjaktighet i Garlbergs
berättelse. Den G. von Seth, som omtalas mot slutet av berättelsen, var icke
längre, såsom Garlberg säger, krigssekreterare utan hade 6 sept. 1718 utnämnts
till guvernementssekreterare i Göteborg (Se J. A. Lagermark: Karl XII:s sista
fälttåg, Historisk Tidskrift 1898 s. 246). Men enligt vad amanuens L.
Ljungberg, Landsarkivet, Göteborg, meddelat mig synes han aldrig ha fungerat i
denna egenskap, varken 1718 eller senare. — Det vore för frågan om tiden
för Carlbergs författande av sin skildring av ett visst intresse att få
undersökt sanningsenligheten av hans berättelse om arméns reträtt ur Norge, vilken
ju säkert författats mycket sent. Därest denna skulle vara mindre
tillförlitlig än berättelsen om Gari XII:s död skulle detta onekligen indicera en högre ålder
för sistnämnda. Jag har icke varit i tillfälle att kritiskt granska berättelsen
om arméns reträtt men vill påpeka, att Malmström (Sveriges politiska
historia under frihetstiden 1 s. 152 n. 3) ej synes skatta den högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
