Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionsmötet i Kalmar 1397.
197
en muntlig överenskommelse. De sjutton utgör på det hela
taget de förnämsta bland de på mötet i Kalmar närvarande
representanterna för vart och ett av de tre rikena; de har
utsetts med särskilt avseende på denna representation.
Brevet är från början avsett att vara varken mer eller mindre
än själva det officiella dokumentet för mötets i Kalmar
beslut i unionsfrågan och därmed att äga all den förbindande
kraft, som detta beslut i sig självt kunnat äga. De sex
utskrifterna, som skulle tagas efter brevet, är enligt Rydberg
beslutna av mötet och endast ett slags promulgationsakter, själva
åtgärden en kansliåtgärd. Men är nu också verkligen brevet
unionens normal- och fundamentalakt? Brevets yttre skick
ensamt, menar Rydberg, lägger inte hinder i vägen härför.
Så mycket mera avgörande är däremot beseglingen. Före
Rydberg kände man inte, vilka av utfärdarna, som de
åtryckta tio sigillen under texten tillhörde. Rydberg har
bindande uppvisat detta: samtliga svenskar, sju till antalet,
tre av de sex danskarna, ingen enda av norrmännen har
beseglat. De kontrakterande är enligt Rydberg de tre rikena
representerade av de sjutton. Endast en av kontrahenterna
har sålunda beseglat fullständigt, en annan alldeles inte.
Under sådana omständigheter måste beseglingen vara ogiltig
som bekräftelse av akten. Brevet, i vilket det inte ens
lämnats plats för de fyra norrmännens sigill, blir därmed det
avgörande beviset för att man inte lyckats komma till
enighet i Kalmar. Brevet är självt ett fallet förslag.
Spörsmålet varför de sex breven aldrig blev utskrivna
är därmed av sig självt ute ur sagan: den statsakt, som
skulle promulgeras, hade ingen giltighet. Norrmännen var
orsak därtill. Men i likhet med Paludan-Muller gör
Rydberg gällande, att man utom med norrmännens vägran även
har att räkna med drottning Margaretas obenägenhet för en
unionsöverenskommelse så utformad som den föreliggande.
Han finner det rent av antagligt, att en överenskommelse
mellan drottningen och de norska prelaterna legat bakom
vad som skedde.
Den forskning rörande unionsbrevet, som framträtt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
