Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, Erik XIV och Machiavelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik XIV och Machiavelli. 15
vissa adelsmän 1. Motsättningen skärptes efter hand och
kom att omfatta större adelsgrupper. De gamla svenska
stormansätterna sågo med ovilja, hur Erik, i stället för att
söka sin gemål ur deras krets, bedrev
giftermålsunderhandlingar i olika främmande länder, hur han krossade hertig
Johan, förbunden med dem genom dubbelt närmare
släktskap 2, och hur han kastade landet i krig med Danmark,
varigenom adelsmännens rusttjänstskyldighet blev ytterst
betungande och dessutom deras processvis mödosamt
återförvärvade egendomar på dansk botten äventyrades3.
Mangrant slöto sig stormännen till hertigarna i upproret 1568.
Stödd av sina borgerliga medhjälpare, förde Erik
kampen mot adeln. Han tog också understundom de lägre
ständerna till sin hjälp inom riksdagen4, och han var alltid
angelägen att genom skänker och ynnestbevisningar hålla sig
väl med bondeståndets representanter5. Detta uteslöt
visserligen icke, att konungen ofta med yttersta stränghet ingrep
också mot bönderna, då han ansåg majestätets höghet
otillfredsställande bevakad.
Allt detta utgör inom Sverige en motsvarighet till
ansatserna inom den estländska politiken. Men det är framför
allt en parallellföreteelse till den kamp mellan centralmakt
och feodalmakt, som förts inom många Europas länder
under slutet av medeltiden och början av nyare tiden. I
Frankrike liksom i Danmark kommo centralmaktens representan-
1 Elander, Om förhållandet mellan Gustav Vasa och hans son Erik
under förra hälften av år 1560 (Hist. Tidskr. 1930), sid. 196.
2 Se särskilt Elander, Sturemordens gåta, passim.
3 Allt sedan 1500-talets början var det för den svenska adeln ett vitalt
intresse att återfå sina indragna gods i Danmark. Under Gustav Vasas
regering hade detta i viss utsträckning lyckats. Se t. ex Landberg, a. a. sid. 9,
23, 220 ete; B. Boethius, Nils Pedersson Bielke (Sv. biogr, lexikon, 4), sid. 189;
Landberg, Per Brahe d. ä. (smst., 5), sid. 655; Kong Frederik den førstes danske
Registranter, sid. 472; Danske Kancelliregistranter 1535—1550, sid. 154 ff.
4 A. Nilsson, Den svenska riksdagen under Erik XIV:s regering,
passim; jmf. H. Almquist, a. a. sid. 158. Det bör observeras, att det här icke är
fråga om en demokratisk inställning i modern mening.
5 Sv. Riksdagsakter, II, sid. 150, 155 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
