Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, Erik XIV och Machiavelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Ingvar Andersson.
Nils Gyllenstierna, kunde tänkas under sin vistelse i
England ha tagit del av detta lands rättsliga institutioner, som
tillkommit under den starka kungamaktens frammarsch. De
skulle så ha vidare befordrat kunskapen om dessa till
Sverige \ Häremot har E. Hildebrand pekat på de tidigare
domstolar av jämförligt slag, som funnits inom landet:
borgrätten eller nämnden, senast använd under Gustav Vasas
regering, där tvister mellan konungens tjänare avdömdes;
vidare det av Konrad von Pyhy organiserade kungliga
regementet, vilket efter tyskt mönster fungerade både som
statsråd och högsta domstol och i denna senare egenskap
levde kvar även efter Pyhys fall2. Järtas hypotes torde vara
förfelad; däremot äro Hildebrands iakttagelser träffande. Den
kungliga nämnden är icke »någon förutsättningslös nyhet i
vår rättskipnings historia». Men de tidigare institutionerna
äro blott ansatser och ha icke varit så vittsyftande som
Eriks nämnd. Den innehåller också mycket nytt.
Dess bisittare äro till största delen ofrälse eller tillhöra
lågfrälset; av dem äro flera juridiskt utbildade. Vidare har
ett nytt ämbete med ny beteckning skapats för konungens
specielle representant vid domstolens sammanträden. Det är
konungens prokurator. Slutligen användes vid förhör rörande
vissa brott, särskilt majestätsbrott, som nämnt ett nytt
förfarande, pinligt förhör. Alla dessa tre nymodigheter påtalas
med stor skärpa i anklagelseakterna mot Erik 3. De två
sista sakna motsvarigheter under Gustav Vasas tid 4. Men allt
detta står i djupt sammanhang med tendenser i samtidens
allmäneuropeiska rättsliga utveckling.
Under slutet av medeltiden och början av nyare tiden
1 Järta, Försök att framställa svenska Lagfarenhetens utbildning . . .
(i Vitterhets-, Historie- och Antiquitetsakademiens handlingar, XIV), sid. 311 f.
2 E. Hildebrand, Om ursprunget till konung Erik XIV:s nämnd
(Hist. Tidskr. 1894).
3 Sv. Riksdagsakter, II, sid. 320 f., 329, 330 f.
4 De tidigare motsvarigheter till prokuratorn Hildebrand påpekat (a. a.
sid. 354 f.), äro av mera tillfällig art. Se vidare N. Edén, Om centralregeringens
organisation under den äldre Vasatiden, sid. 153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
