Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, Erik XIV och Machiavelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik XIV och Machiavelli.
19
hade i olika länder upprättats kungliga domstolar, ett viktigt
hjälpmedel vid centralmaktens stärkande. Parlamentet i Paris,
Stjärnkammaren i England, Christiern II:s kammarrätt i
Danmark äro alla uttryck för denna gemensamma strävan, ehuru
tillkomna olika tidigt. Genom konungens höga nämnd har
Sverige för första gången fått en verklig motsvarighet till dessa.
Liksom i dessa fingo i nämnden juridiskt utbildade
ämbetsmän inflytande.
Vad det speciellt nya ämbetet, konungens prokurator,
angår, har detta även, som Edén antytt, motsvarigheter ute
i Europa. Edén har fäst uppmärksamheten vid
Reichskam-mergerichts prokuratorsämbete. En ännu närmare
motsvarighet torde finnas i Frankrike, vid dess viktigaste kungliga
domstol, parlamentet i Paris >. I tidens franska författning
funnos åtskilliga ämbetsmän med titeln procurator regis,
pro-cureur du roi, verksamma som konungens representanter i
olika ämbetsverk. En av dessa fungerade, tidvis betitlad
generalprokurator, i denna egenskap i parlamentet: han hade här
att »försvara konungens rättigheter och den kungliga
domänens integritet, övervaka den allmänna ordningen» och beivra
vissa förseelser. Han utnämndes enligt praxis under slutet
av medeltiden i regel av konungen utan hänsyn till
parlamentets önskningar2. Detta svarar i huvudpunkterna mot
den svenske prokuratorns ställning. För dessa icke
oväsentliga anordningar saknas sålunda icke kontinentala paralleller.
Att den svenske konungen haft möjligheter att sätta sig in i
kontinental rättsorganisation, visar inventariet över hans böcker.
Här möter bl. a. en bok, betitlad »Liber super parlamentum
Parisiense» 3. Den torde vara identisk med 1300-talsjuristen
Guillelmus de Brolio’s avhandling över Parisparlamentets
praxis, »Stilus curie parlament-i Francie», vilken alltfort var
1 Edén, a. a. sid. 153.
2 Viollet, Histoire des institutions politiques et administratives de la
France, III, sid. 327 f.; Holtzmann, Französische Verfassungsgeschichte, sid.
251 och 346.
3 Handlingar rör. Skandinaviens historia, XXVII, sid. 390.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
