Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, Erik XIV och Machiavelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Ingvar Andersson.
flitigt anlitad och under tiden fram till 1558 hade utgått i
icke mindre än tio tryckta upplagor i.
Konungens nämnd dömde efter landslagen och konungens
hovartiklar. Utmärkande för dess tillvägagångssätt var
särskilt det pinliga förhöret: det igenkännes utan vidare som
härstammande från romersk rätt. Undantagsvis hade sådant
tidigare förekommit i landet, däremot aldrig tillämpats
konsekvent. Den indignationsstorm detta förfarande väckte i
Sverige kan utläsas ur anklagelseskrifterna: där talas om
»reckebenken och allehånde marter» och hur »en part äre
wordne marterede, reckte, pinte och brände, at the skulle
bekenne thet som aldrigh var . . . » 2. Fullkomligt främmande
för ursprunglig svensk rättsuppfattning, hade emellertid
pinliga förhör under senare delen av medeltiden alltmer kommit
i bruk i olika europeiska länder, under inflytande från den
romerska rätten. Vid införandet av denna i Tyskland mot
medeltidens slut3 hade metoden överallt kommit till
användning; vid de tyska universiteten hade Eriks jurister studerat.
Under 1530-talet hade i det tyska riket den nyordning av
rättsväsendet ägt rum, som sammanfattades i Constitutio criminalis
Carolina, »Keyser Karls des fiinften . . . peinlich
Gerichtsord-nung», vilken angav principerna och fastställde praxis 4. Med
detta verk är utan tvivel identisk den i Eriks bibliotek
befintliga bok, som i inventariet benämnes »Keiserlige Malefitz
1 Guillaume du Breuil, Stilus curie parlamenti, utg. av F. Aubert i
Gol-lection de textes pour servir a 1’étude et a 1’enseignement de 1’histoire, 42.
— Det bör observeras, att parlamentet till sin ursprungliga karaktär var ett
den kungliga maktens redskap, ehuru det efter hand kom att bli en mot
centralmakten självständig institution. Vid 1500-talets början förekomma i
rättsteoretiska verk karaktäristiker av parlamentet, som ta fasta på såväl den ena
som den andra av dessa sidor. Jmfr Seyssel, La Grand’ monarchie de France,
och Machiavelli, Principe (se nedan sid. 28). Guillelmus de Brolios avhandling
tar givetvis fasta på de ursprungliga förhållandena. — Se i allmänhet
Holtz-mann, Französische Verfassungsgeschichte, sid. 198, 237 f., 341 ff.
2 Sv. Riksdagsakter. II, sid. 329 f.
3 Jmf. G. von Below, Die Ursachen der Rezeption des römischen Rechts
in Deutschland.
4 Die Carolina und ihre Vorgängerinnen I—IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
