Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Lauritz Weibull.
sen om de sex breven. Hans undersökning av
bevekelsegrunderna till omkastningarna rör sig i denna fara.
I de sex breven skulle enligt unionsbrevets korroboratio
föreningsvilkoren ord för ord upprepas. Saken måste då,
menar professor Carlsson, ligga så, att man ansett en formlig
traktat, expedierad i Kalmar, »överflödig och ändamålslös».
Traktaten blev av denna anledning omgjord till en vittnesakt.
Han fortsätter: »det vore rimligt, om man i fortsättningen,
när det bevarade dokumentet förelåg färdigskrivet, kommit
att fullfölja samma tankegång därhän, att en överflyttning
till pergament av sjelva det till vittnesakt omgestaltade
Kalmarbrevets text befunnits skäligen umbärlig»;
pappershandlingen var ju som förlaga för breven »fullt användbar».
I fråga om bristen i beseglingens fullständighet inleder
professor Carlsson med ett par räsonemanger. Tekniska
betänkligheter, säger han, kan tilläventyrs ha varit den
närmaste anledningen till att beseglingen avbröts: så många
sigill — summa sjutton — torde man funnit ha äventyrat
hållbarheten av det tunna pappret — ett i sig självt ganska
tjockt papper — och den täta anhopningen kunnat »innebära
en fara för sigillens eget bestånd». Han tillägger: »det är
vidare att märka, att unionsavtalet ovillkorligen måste
antagas ha blivit i de muntliga förhandlingarnas form
en-dräkteligen och med konungens och drottningens samtycke
godkänt och beslutat av de tre rikenas i Kalmar talrikt
församlade råd och män, innan överhuvud någon besegling av
en urkund, som i de mest emfatiska ordalag omvittnade
detta beslut, kunde komma ifråga — det vore helt enkelt en
psykologisk orimlighet att förutsätta något annat».
Räsone-manget vill ge uttryck åt att när, som här skall vara fallet,
»ett notoriskt faktum» föreligger, fullständig besegling av ett
skriftligt intyg därom inte kan »anses nödvändig från
bevisningssynpunkt». Men räsonemangen är inte väl avslutade,
förrän professor Carlsson återigen hamnar i de.sex breven.
Han yttrar: »Vad den formelt statsrättsliga synpunkten
beträffar, har man räknat med att avtalet skulle få sin slutliga
sanktion genom de projekterade sex stadfästelseurkunderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
