Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet.
123
och dessa skulle ju med sigill bestyrkas av de tre rikenas
råd och män in corpore» (415 ff.).
Professor Carlssons hela framställning rör sig i här
refererade delar med svävande uttryckssätt, och han
medger själv, att den törklaring han vedervågat av luckorna i
sigillraderna, givetvis är osäker (420). Endast ett behöver här
sägas: unionsbrevet är inte en vittnesakt, utan en beslutsakt.
Spörsmålet om bevekelsegrunderna till hur det blev en
vittnesakt existerar inte. Men sak samma gäller också
spörsmålen om bevekelsegrunderna till att konceptet till vittnesakten
beseglades och att beseglingen blev ofullständig. För övrigt
vill det synas, som skulle man, även om det varit fråga om
en vittnesakt, ha kunnat offra ett stycke pergament på att få
en kanslimässig utskrift och alla sigillen inunder. Det gällde
ju dock det grundläggande brevet i den viktigaste
statsangelägenhet, som ditintills handlagts i Norden. Ordalag, aldrig
så emfatiska, hjälper föga och intet, när av sjutton personer,
som »man» skall ha utsett att besegla, de sju avhåller sig
från att göra det, bland dem samtliga representanter för den
ena av de tre parter, som man menar ha slutit det avtal
det gäller.
Professor Carlssons skärskådan av själva unionsbrevet
är med vad här anförts avslutad. Resultatet utdrages. Den
nu verkställda undersökningen av unionsdokumentet har,
säger han, »givit fog för uttalandet, att det varken behöver
eller bör antagas, att icke den enighet kring brevets
unionsbestämmelser, som av aktstycket självt omvittnas, varit ett
faktum och på Kalmarmötet in i det sista vidblivits mellan
vederbörande parter». Professor Carlsson medger, att en
formlig traktat inte kom till stånd i Kalmar, men det
saknas enligt honom »grundade skäl för en åsikt som innebär
ett förnekande av att mötesdeltagarna, när de åtskilldes,
en-dräkteligen varit beslutna att såvitt på dem berodde verka
för utfärdandet av de tillämnade sex urkunderna och
därmed för unionsavtalets promulgerande på traktatmässigt
sätt» (426).
Negation följer negation, när professor Carlsson här ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
