Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, Förebilden för Gustav Vasas arvförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Ingvar Andersson.
arvsrätten. Men under 1500-talet blev förhållandet ett annat.
Visserligen funnos inga bestämda regler för tronföljden; så
ändrades den t. ex. av Henrik VIII upprepade gånger med
parlamentets medgivande. Men hans successionsordningar
medförde, att såväl kvinnliga avkomlingar av det kungliga huset
som från kvinnor härstammande ättgrenar blevo
arvsberät-tigade, så t. ex. Elisabeth (1534) och Maria samt hans systers
avkomlingar \
Olika förhållanden rådde i det tyska rikets olika stater.
Arvsrätten var erkänd, men mestadels i en speciell
utformning. Länge hade under medeltiden den princip härskat i
de tyska territorialstaterna att samtliga arvtagare övertogo
var sin del av statsområdet efter sin företrädare eller
eventuellt regerade gemensamt. Det var i annan form samma
arvsprincip, som under medeltiden yttrade sig i vissa
kungariken därigenom, att konungens yngre söner erhöllo halvt
självständiga landområden, medan den äldste behöll
huvuddelen och konungatiteln (så t. ex. tidvis i Frankrike,
Danmark och Sverige). Detta var lättare att tillämpa i ett
hertig-döme eller grevskap. Så skedde också i stor utsträckning i
det medeltida Tyskland: hade en större enhetlig statsbildning
uppkommit, splittrades den i regel genast genom sådan
uppdelning. Redan under ett tidigt skede av senmedeltiden hade
man på vissa håll klart för sig den fara, som låg i detta
tillvägagångssätt, och i vissa territorialstater sökte man redan
då hejda upplösningen genom att hävda primogeniturens och
riksodelbarhetens principer. Sådana försök gjordes i flera
stater så tidigt som under 1300-talet; de blevo i princip
gällande för kurfurstendömena, men blevo annars ofta tillfälliga 2.
Ännu vid den tid det här gäller levde det gamla systemet
med delning eller samregering kvar i de flesta mera
betydande länderna. Så lät t. ex. Johan den ståndaktige av det
saxiska husets ernestinska linje år 1532 sina söner Johan
Fredrik och Johan Ernst dela sina länder med undantag för
1 Hatschek, Englische Verfassungsgeschichte, sid. 377 ff.
2 Spangenberg, Vom Lehnsstaat zum Ständestaat, sid. 119 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
