- Project Runeberg -  Scandia / Band IX. 1936 /
5

(1928-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksens råd och ständer få träffa ett nytt val igen — av en
man för hans livstid eller av hela hans ätt, så länge den
förnyas. Aldrig skall riket få genom en obegränsad
arvsrätt komma i utlänningars våld. Den kvinnliga arvsrätten
har ratats, därför att den — Gustav I hade ju 5 döttrar —
skulle praktiskt taget borteliminera det förstnämnda
alternativet och leda till att sistnämnda möjlighet bleve en
verklighet [1].

Att arvföreningen icke medförde en förändring av andra
delar av Sveriges offentliga rättsordning än den, som den
direkt avsåg, nämligen successionen till riket, och därför
lämnade själva den maktfördelning, som den utstakat,
intakt fick aristokratien och med den hela Sveriges folk
anledning framhäva, då Sigismund eller rättare hans katolska
rådgivare 1594 sökte parera olika krav på konstitutionella
utfästelser till ständerna därmed, att han i sitt arvrike hade
»en absolutam potestatem» [2]. Det vore ett i Sverige dittills sällan hört ord att konungen skulle få regera alldeles fri
och icke vara av någon lag eller några villkor bunden,
framhöll Erik Sparre i adelns berömda oration[3]. Arvkonungar vore icke i och för sig mäktigare än valkonungar.
Vore det troligt att ständerna, när de uppdragit arvsrätten
till kronan åt Gustav Vasas ättlingar, hade velat därmed
förminska sin egen frihet och rättighet i andra avseenden?
Sveriges lag vore, som Sparre i andra aktstycken fått
anledning framhålla, oförkränkt i allt som icke av meniga
riksens ständer, såsom fallet var med arvsrätten eller
successionen till Sveriges krona, annorlunda hade blivit stadgat och


[1] Att aristokratien var en motståndare till den kvinnliga arvsrätten
följer av hela dess inställning till arvriket. Rimligtvis ville den ha så
inskränkt arvsrätt som möjligt. Att även Gustav och Erik voro det är
uppvisat av Ingvar Andersson i uppsatsen, Förebilden för Gustav Vasas arvförening
i Scandia 1931 s. 224. Att Sverige accepterat den linealt-agnatiska
tronföljdsordning, som redan fanns i Frankrike, beror tydligen på att den bäst
svarade mot de maktägandes syften.
[2] Nordlund a. a. s. 158. En så outrerad ståndpunkt intog Sigismund
icke i praktiken. Mest möter den oss i motståndarnas polemik.
[3] Svenska riksdagsakter I: 3 s. 385 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 11:16:37 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1936/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free