Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beviljat[1] Man menar ingalunda, att arvföreningen skulle varit ett naturrättsligt kontrakt, varigenom ständerna med
sönderbrytande av den positiva rättsordningen uppdragit åt
Gustav I och hans agnater en del av sin forna makt[2]. Sin
fria valrätt ha de gått miste om, men den kan konungen ju
så mycket mindre anses ha kommit i besittning av, som
1544 års förändring icke innebär, att en konung själv får
utse sin efterträdare. Den arvsrätt, agnaterna äga, kan icke
sägas ha på dem överflyttats från ständerna, ty det blir
ingen mening i att påstå, att dessa förut ägt densamma.
De rättigheter, ständerna bevarat och nu begära få
beedigade, äro icke vad som återstår av deras naturliga
rättigheter utan positiva rättigheter[3]. »För oss synnerligen och
samtligen begära vi intet annat än det Sveriges beskrevne
lag och riksens gamla frihet medgiver», förklarar Sparre[4]. Meningen av hela hans resonemang är tydligen den att
ständerna, oberoende av att de på förhand utpekat, vilka
personer som generationer framåt skola regera över dem,
inneha de rättigheter, landslagen i övrigt tillerkänt dem, och att
konungarna var och en i sin ordning äro förpliktade att
genom ed bekräfta innehavet därav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
