Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lindeberg: K. J. Hartman. Forskarmetoder och forskargärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Gösta Lindeberg.
göra stora eftergifter för att få fred med Sverige och t. o. m. är
beredd att återlämna allt utom Petersburg med område 1. Vi veta,
att detta strider mot verkliga förhållandet. Men Hartman
förutsätter, att konungen var invigd i denna intrig och kände till
tsarens verkliga avsikter; muntliga rapporter och överenskommelser
användes vid de egentliga förhandlingarna, och Görtz’
ovannämnda memorial tillkommo endast för att vilseleda hans
motståndare eller Sveriges fiender, i vilkas händer de ju lätt kunde
falla på sin väg till konungen.
Under kongressen sammanväver Görtz skickligt de svenska
och gottorpska intressena. Hela ekvivalentplanen vilar,
framhåller Hartman, på Karl Fredriks giftermål med en rysk prinsessa
och den svenska tronföljdens säkrande åt honom. Endast dessa
senare omständigheter kunde nämligen tillsammans skänka
Ryssland den säkerhet, som tsaren behövde, för att man skulle kunna
locka honom med i ett så vidlyftigt företag, som ekvivalentplanens
förverkligande ju dock innebar med alla dess svårigheter och
risker 2. Efter mycket besvär skall Görtz slutligen ha lyckats
intala konungen, att denna fredsplan vore den enda praktiskt
utförbara. Det underliga och svårförklarliga memorialet till v. MÜllern
med dess alternativ I och II tolkas nu av Hartman som en ren
försiktighetsåtgärd mot ombudsrådet, avsett att vilseleda denne
ifråga om kongressens verkliga förlopp. Hartman ser i ett senare
memorial från v. MÜllern angående fredsverket ett bevis på att
vi få räkna honom bland Görtz’ avgjorda motståndare 3. Görtz är
icke sen att svara med samma mynt. Flera av hans memorial
till konungen rikta sig indirekt mot MÜllern och lantgreven och
deras politiska system, som satte fred med England främst på
programmet. Det är typiskt för Görtz’ taktik, att han skyller både
ekvivalentplanen och sina uppgifter om ryssarnas frikostiga
tidigare löften på tsaren och Osterman.
Hessarna å sin sida voro emellertid icke heller sysslolösa.
Lantgreven sökte själv, genom sin son och svärdotter och genom
sina diplomater, främst den svenskfödde general Ranck och
hovrådet Hein, systematiskt misstänkliggöra Görtz hos Karl XII och
t. o. m. hos tsaren 4. Han ser med största oro Görtz’ förbindelser
med ryssarna i Holland och med sachsiska och preussiska
statsmän på hemvägen till Sverige, och kongressen var ett svårt slag
för honom och hans son. »De hade», skriver Hartman, »fullt
1 IV s. 42.
2 IV s. 49—50.
3 IV s. 59.
4 IV s. 80 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
