Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lindeberg: K. J. Hartman. Forskarmetoder och forskargärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. J. Hartman.
117
klart för sig, att Ålandskongressen innerst gällde tronföljden i
Sverige» \
Arvprinsens rapporter till fadern under våren 1718 visa oss
alltså förklarligt nog situationen i en för det hessiska partiet
mycket mörk dager. Längre fram utebli underrättelserna. Hartman
tar med hänsyn till den föregående korrespondensens natur detta
som ett tecken på att muntliga budskap trätt i dess ställe och att
arvprinsen nu med all makt arbetade på att stärka sin ställning
i Sverige. Bevis finnas för att hessarna redan förberedde sig på
att övertaga makten i händelse av konungens död; i nödfall med
våldsamt undanträngande av holsteinarna2. Ett personligt
intresse av Görtz’ störtande hade, påpekar Hartman, lantgreven
däruti, att denne för andra ändamål hade disponerat en del
franska subsidiemedel, som egentligen anslagits till lantgreven som
likvid för några hans fordringar på svenska kronan.
Ett sista försök att komma i kontakt med de svensk-ryska
underhandlingarna på Åland gör lantgreven 1718, då han låter
general Ranck taga vägen över Ryssland och Finland till Sverige 3.
Arvprinsen hade nu systematiskt uteslutits från t. o. m.
kännedomen om förhandlingarnas gång. Det gällde för hessarna
tillsvidare i främsta rummet att försöka hindra det planerade infallet
i Norge.
Som »ett nytt moment i den hessisk-gottorpska
dragkampen» betraktar Hartman ett förslag från v. Mullern om
underhandlingar med England—Hannover, sedan kongressen efter konungens
andra avslag kunde betraktas som misslyckad 4. Detta är att anse
som »en ren fars», inspirerad av Görtz, som fått v. Mullern på sin
sida och med detsamma avsåg att vilseleda sina motståndare,
innan han själv för sista gången begav sig till Åland, där han tänkte
göra ännu ett försök att sammanjämka de olika ståndpunkterna
och få fred till stånd. »Förvisso måste oerhört viktiga intressen
stå på spel, eftersom Görtz nödgades vidtaga försiktighetsåtgärder
av ovannämnda art» 5. Hartman låter påskina, att utsikterna för
ett gynnsamt resultat av Ålandskongressen, när allt kommer
omkring, icke voro så mörka efter Karls andra avslag på Görtz’ plan,
som man förut velat göra gällande.
Genom att föra in den hessisk-holsteinska motsättningen i
det diplomatiska intrigspelet har Hartman lämnat en i vissa
1 IV s. 89.
2 IV s. 102 o. f.
3 IV s. 116 o. f.
4 IV s. 131.
5 IV s. 136 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
