Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertil Axelson: Satsrytm hos Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Satsrytm hos Saxo.
219
Weibull anslaar dem til»1. Med hjälp av denna hypotes
kan man lätt föreställa sig den ännu mycket mindre ringa
beskaffenheten av dem, som erhållit en ännu förnämligare
placering, d. v. s. i själva texten, från vilken de fått
undantränga Parisertryckets läsarter. Låtom oss på samma sätt
som förut granska en del av dessa senare förbättringar.
105,6 — 8. Tandem Grep, hoc nomen
participantium maximus, ut diffusum libidinis motum certa spé-
1 Så DSL (81) om de av Weibull (288 ff.) anförda stickproven (av
vilka ett par äro identiska med de ovan berörda). Visst inte alltid men
alldeles för ofta äro dessa föregivna förbättringar antingen motsatsen, alltså
försämringar, eller också likgiltiga exempel på hur Saxo också kunnat
skriva, om han velat. Detta om deras art. Vad beträffar deras verkningar,
står DSL (78) med sina ord om vissa andra varianter till tjänst med en
träffsäker karakteristik: »til Gêne for den kyndige Læser, og for den
ukyndige til Vildledelse». Varför har då all denna dystra barlast så kärleksfullt
släpats med? Enligt DSL (83) beror det på en princip, och »Princippet
hviler paa Erkendelsen af den textkritiske og texthistoriske Betydning af en
saadan Meddelelse». Detta, som ju — särskilt med tanke på de anförda
smakproven — inte låter särdeles lättfattligt, bör förmodligen ses mot
bakgrunden av ett säkerligen inte så illa menat men av DSL (85) tydligen sine
granö salis uppfattat uttalande av en tysk kritiker, enligt vilken »enhver
Konjektur ægger til Modsigelse, hvilket i alle Tilfælde vil virke fremmende
paa Forstaaelsen af det paageldende Textsted». Borde man inte i så fall,
allvarligt talat, med berått mod fundera ut så mycket konjekturalt nonsens
som möjligt för att bli motsagd av någon annan och på detta sant ödmjuka
sätt lämna sin tribut till en riktigt förinnerligad textförståelse? Det kunde
inte förtänkas, om någon här med skygg lekmannavördnad undrade: men är
då latinet ett så svårt språk? Nej, ett fullt så svårt språk är latinet inte.
Tag vilken som helst av senaste Saxoupplagans många flagrant självsvåldiga
konjekturer, förslagsvis Olriks ovan (216) berörda obversaretur: hur skall
man föreställa sig detta reformförslags »textkritiske og texthistoriske
Betydning»? Att det »ægger til Modsigelse», vore det visserligen orättvist att
bestrida, så komplett överflödigt och rytmiskt skadegörande som det är; men
i vilken mån denna motsägelse bidrager till en fördjupad förståelse av det
lättfattliga ordet oberraret, torde det vålla även en förstärkt kommitté ett
visst huvudbry att framställa hypoteser om. (Då bland svarsskriftens
auktorer nämnes även Saxoordbokens författare, prof. F. Blått, bör det kanske
antydas, att denne kompetente, modernt skolade filolog inte gärna kan
misstänkas för någon fullt allvarlig sympati för kommitténs principiella
synpunkter på konjekturalkritiken).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
