Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Källstudier till Kalmarkrigets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Ingvar Andersson.
brevet beveker ej krigsfolket, i stället handla officerarna med
fullkomlig trohet, därigenom går överlämnandet om intet och slutet
blir att Kristian IV och Some genom en överrumplande åtgärd
erhålla slottet mot officerarnas vilja. Denna framställning är,
som förf. klarlagt, i viktiga delar oriktig. — Det är troligt men ej
säkert, säger nu Waden, att tygmästaren känt till Ryssby domen;
med hänsyn till den stora roll som Nils Jönssons brev kommit
att spela i tygmästarens framställning och de starka
tillrättaläggningar av det faktiska förloppet som just brevet logiskt
framtvingar, vinner detta antagande ytterligare i trolighet.
I sin framställning av kapitulationen följer tygmästaren
sålunda den linje som Karl IX och hans rådgivare slagit in på i
sina proklamationer, nämligen att Some bär skulden som
förrädare. Emellertid gör förf. gällande att tygmästaren ej helt följer
denna linje, att han gör front mot en del av kungens uppfattning:
Karl IX talar om att slottet överlämnats utan tvång och nöd,
medan tygmästaren hela tiden poängterar krutbristen som
huvudorsak. Detta är fullkomligt riktigt. Men då förf. skärper detta till
att tygmästarens ståndpunkt är oförenlig med kungens, är detta
att gå för långt. Den är en försvarsställning, betingad liksom
hela berättelsens uppläggning av Karl IX :s räfsteförfarande mot
»förrädarna». Den av förf. påpekade överensstämmelsen mellan
tygmästarens ord om Some (»ein Schelm und ein Vorräter seines
Vaterlandes») och den officiella svenska skildringen av honom (»en
äreförgäten skälm och förrädare») belyser ytterligare hur starkt
hela tygmästarens framställning är beroende av Karl IX :s eller
rättare hans rådgivares räfst. Detta, tillsammans med den stora
roll som Nils Jönssons brev spelar för hela tygmästarens
konsekventa förvanskning av händelseförloppet, torde göra troligt att
tygmästaren skrivit direkt under svensk påtryckning av ett eller
annat slag. Den rimliga identifieringen av tygmästaren med
Robert Cammell, efter kriget fortfarande i svensk tjänst, passar väl
in i detta läge, likaså det av förf. (sid. 43) markerade förhållandet,
att en översättning av berättelsen gjorts i det svenska kansliet.
Även den andra från svensk sida lämnade berättelsen om
Kalmar slotts fall, Krister Somes, är en försvarsskrift. Den
omsorgsfulla kontroll som förf. underkastar den med hjälp av
annat bevarat material, visar att dess sanningsvärde är
överraskande stort. Då det gäller att närmare bedöma Somes apologi,
är det emellertid nödvändigt att insätta den i dess allmänna
historiska sammanhang med större skärpa än förf. gjort. Det tidigaste
material till bedömande av Somes inställning som finnes utgöres
av två brev från Some, skrivna omedelbart efter fästningens
överlämnande, det ena riktat till Johan Månsson Ulfsparre på Borg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
