Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Källstudier till Kalmarkrigets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Källstudier till Kalmarkrigets historia.
307
det långt rikare än det svenska och ger en långt åskådligare bild
av kunskapsstoffets vandring från fältlägret ut i världen; i flera
fall har det varit möjligt att få verkliga detaljbilder av detta
förlopp. De första stadierna belysas i kapitlet »Danska brev,
dagböcker och relationer» (sid. 107—78). Först komma rapporter
och skrivelser från personer som uppehållit sig vid fronten, riktade
till regeringen i Köpenhamn, framför allt kanslern Christian
Friis-Borreby; bland brevskrivarna märkes Kristian IV själv — hans
brev äro till större delen förlorade, men deras innehåll kan
rekonstrueras med hjälp av förf :s förut nämnda fynd i
änkedrottning Sophias arkiv. I kansliet i Köpenhamn hopades sålunda en
mängd stoff rörande krigshändelserna; härifrån utsändes det i sin
tur i obearbetat eller bearbetat skick, dels för att tillfredsställa
nyhetsbehovet, dels i propagandasyfte — eller bådadera.
Mottagarna voro, säger förf., kungliga personer, myndigheter,
släktingar och vänner till regeringsmedlemmarna och
kanslipersonalen, den stora allmänheten samt utlandet. De olika fallen få en
fyllig exemplifiering. De privata brev som befordrat nyhetsstoff
från kriget (sid. 172—78) uppvisa ofta med det officiella besläktat
material; förf. utskiljer dem emellertid som en bestämd s. a. s.
social grupp bland dessa källor. — En särskild grupp utgöres av
ögonvittnens dagböcker och relationer, och sådana finnas av Eske
Brock, två som gått under Christian Friis-Kragerups och Peder
Hesselbergs namn, och ytterligare ett par mindre betydande. Till
vissa av dagböckerna knyta sig problem som förf. ägnat närmare
undersökning; vid ett par av dessa skall här uppmärksamheten
fästas.
Den s. k. Christen Friis’ dagbok är nedskriven med en
handstil som visar sig tillhöra Christian Friis-Kragerup, sin namne
Christian Friis-Borrebys efterträdare som konungens kansler; redan
Rørdam, som publicerat källan, har emellertid observerat, att
Friis ej berättar som ögonvittne i en del fall, utan att han »har
benyttet skriftlige Optegnelser af andre», samt att anteckningarna
röra konungens egna företag under år 1612. En närmare
undersökning av Waden har givit följande resultat. Den s. k. dagboken
härrör ej från Friis, utan är i sin helhet en avskrift av andra
anteckningar. Rørdam, som varit inne på denna väg och bl. a.
observerat att kungen och Friis 1617 brevväxlat om en »almanack»,
har tänkt sig att det är fråga om en avskrift av kungens egen, för
detta år förlorade dagbok. Så kan emellertid, som Waden visar,
ej vara fallet; i stället är förlagan »ett i fältkansliet fört diarium»,
alltså ett slags motsvarighet till det svenska diariet 1611—13. Det
är Wadens uppfattning att Friis-Kragerups roll varit inskränkt till
avskrivarens, och han återkommer i annat sammanhang till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
