Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Källstudier till Kalmarkrigets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Ingvar Andersson.
skymta en tendens i Somes framställning av den danske officeren
Moltzans besök på fästningen, är detta alltför svagt uttryckt;
tendensen är omisskännelig, och detsamma gäller om Somes
felaktiga redogörelse för striden vid Ryssby (förf. sid. 53). Hela
apologien genomandas av en elegant dold tendens, även på sina håll
märkbar i behandlingen av fakta, ehuru Some hela tiden går fram
med stor försiktighet och undviker varje grov förvanskning.
Sålunda framgår det att apologien har andra sidor än de som förf.
företrädesvis ägnat sin uppmärksamhet, framför allt att den
avpassats synnerligen väl efter den nya situationen i Sverige. För
att rätt bedöma den är det nödvändigt att insätta den i det här
skisserade större sammanhanget.
Ännu en vidlyftig berättelse om en av krigshändelserna är
bevarad på svensk sida: Cecilia Krakous bekanta relation om
Gullbergs försvar, vilken tillförsäkrat Emerentia Pauli en plats i raden
av svenska amasoner. Förf :s utförliga undersökning av denna
relations uppkomst och säregna blandning av fakta och sägen torde
i huvudsak träffa rätt. Då förf. emellertid gör gällande (sid. 71 f.),
att Mårten Krakous hos Widekindi bevarade rapport om
stormningen och Cecilia Krakous relation röja tydlig rent verbal
förbindelse sinsemellan, är det rec. omöjligt att underskriva detta:
mot vissa överensstämmelser i berättelsens allmänna följd svarar
olikhet på samtliga faktiska punkter.
Den undersökning av äldre svenska historieskrivare, som
avslutar behandlingen av de svenska källorna, ger bl. a. en
belysande redogörelse för Messenius’ historiska teknik, vilken det
skulle vara av värde att få utvidgad till hans framställning av
Vasatiden i dess helhet. Vidare förekommer här det förut
omnämnda resultatet om Widekindis källor, vilket helt svarar mot
hans egen karaktäristik av sin arbetsmetod: »effter nesten inga
diaria äre wid then tijden holdne . . ., så will iagh förblifwa wid
then anledning, som Archivi Acta och documenta widh handen
gifwa, och uthaf Protocollet Registraturer, fullmachter, Rådslagh,
Besluuth och Stadgar, Missiver, vthgångne och inkomne bref sambt
Relationer, det som förnembligast sigh tilldragit hafwer, tillhoopa
hempta uthj en Continuerligh berättelsse, dagh och datum altidh j
bredden antecknandes, på thet at der någon woro åstundandes
sielfwe acten, at han sigh j sådan motto vthan mödo expediera
kan . .» Dessa hänvisningar finnas sålunda i det handskrivna
dedikationsexemplaret, nu i Kungl, biblioteket, men ej i den tryckta
upplagan av Widekindi.
Härnäst övergår förf. till en undersökning av det från danskt
håll emanerande berättande källmaterialet. Som redan nämnt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
