Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson, »Den medeltida renässansen». En litteraturhistoriografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den medeltida renässansen».
211
denna inställning får tillfälle att ge en i entusiastisk ton hållen
översikt över vad han i innehållsförteckningen till sitt arbete
kallar »la renaissance de 1’antiquité au Xlle siécle» \
Från att ha studerat den medeltida latinska litteraturen som
källa för den på folkspråket skrivna kom Far al så småningom att
vända sig till studiet av denna litteratur själv. 1925, 75 år efter
det att professuren i medeltida fransk litteratur inrättats vid
College de France, skapades vid detta berömda lärdomssäte en
lärostol för Faral i »histoire de la littérature latine au moyen
åge». Det var naturligt, att han i den föreläsning, varmed han
tillträdde sitt ämbete, gång på gång hänvisade till 1100-talet som
det stora århundradet i fransk medeltida odlings historia tack
vare dess klassiska kultur: »La France du XIIe siécle a été la
patrie de la poésie, parce qu’elle a été la patrie des études» 2. Han
tvekar inte heller att låta en av den italienska renässansens mest
betydande faktorer, »1’influence antique», framstå som »un
pré-sent des peuples du Nord», främst då det franska3.
Denna nya syn på fransk medeltidsdiktning hade Faral
redan ett par år innan han tillträdde sin professur haft tillfälle att
utveckla för en större publik, när han fick sig anförtrott att i den
av Bédier och Hazard 1923 utgivna handboken i fransk
litteraturhistoria ge en översikt över den äldsta litteraturen. Även om han
här inte direkt tagit upp till behandling den på latin skrivna
litteraturen, är han, som han själv framhåller, angelägen om att mera
uppmärksamt än man vanligen gör markera sammanhanget
mellan de på latin skrivna litterära verken och de folkspråkliga4.
Han ger sig också här tillfälle att framhäva 1100-talet som »un
mouvement d’études classiques, une véritable Renaissance, aussi
vive en son élan, aussi zélée, aussi ardent que la Renaissance du
XVe siécle» 5.
I detta sammanhang kan erinras om ett annat symtomatiskt
uttryck för det i Frankrike under innevarande sekel ständigt
stegrade intresset för den inhemska medeltida litteraturen på latin.
done étudier les écrits francais sans les mettre en rapport avec les écrits
latins contemporains: il faut en indiquer la situation dans le systéme auquel
ils se rattachent, en marquer la place dans la chaine qui les lie; et seulement
alors on pourra se flatter de les avoir historiquement compris.»
1 Faral, a. a. s. 398 f.
2 Faral, La littérature latine du moyen åge, Paris 1925, s. 26.
3 Faral, a. a. s. 35.
4 Bédier—Hazard, Histoire de la littérature fran^aise illustrée I, Paris
1923, s. 7 f.
5 Bédier—Hazard, a. a. I, s. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>