Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson, »Den medeltida renässansen». En litteraturhistoriografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Harald Elovson.
Tolfte delen av det förut nämnda stora översiktsarbetet Histoire
de la nation frangaise, vilken jämte den trettonde tornen är ägnad
åt Histoire des lettres, inledes med ett längre avsnitt om La
litté-rature fran^aise en langue latine. Huvudparten av
framställningen är ägnad den medeltida franska latinlitteraturen, och en
av dess ledande grundtankar är, att det är lämpligt, »att innan
man går in på den franska skrivna litteraturens historia studera
den latinska litteratur, som förklarar den förra och som länge har
tjänstgjort som enda uttrycksmedel för den nationella tanken och
viljan» 1. Författaren, Frangois Picavet, urskiljer två
»renässanser» före renässansen i vanlig mening. Den första, som behandlas
i ett kapitel med rubriken »La premiere Renaissance et le röle
prépondérant de la littérature latine en France du huitiéme au
treiziéme siécle», uppbäres i främsta rummet av 1100-talets
latinska författare.
VII.
Viktiga bidrag till den mer nyanserade uppfattning av
medeltiden, som ligger till grund för föreställningen om en medeltida
renässans, har lämnats av en rad katolska lärde, vilka av naturliga
skäl särskilt uppmärksammat de filosofiska strömningarna.
P. Mandonnet inledde sitt grundläggande arbete om Siger
de Brabant (1899), den svenske tänkaren Boethius’ åsikts- och
olycksbroder, med att betona kontinuiteten mellan antiken och
modern tid. För Mandonnet framstår den europeiska civilisationen
under tiden från germanska folkvandringen fram till och med
renässansen i främsta rummet som ett enda långvarigt
återupprättande av den grekisk-romerska odlingen. Under tio sekler gick
Europa i skola hos antiken och upptog från denna så gott som
alla element i den kultur, som det så småningom tillägnade sig.
Detta assimilationsarbete försiggick i tre etapper. Först erhöll
man av antiken sina politiska-sociala föreställningar. Efter ett
intellektuellt kraftuppbåd under 800-talet, för övrigt utan större
framgång, upptog man under 11- och 1200-talen grekernas
vetenskap och filosofi. Slutligen fullbordade man verket genom att
under 13- och 1400-talen låna den antika konstens och
litteraturens form 2. Étienne Gilson, en av de förnämsta kännarna av den
1 Histoire de la nation fran^aise, utg. av G. Hanotaux, t. XII, Paris 1921,
s. 4.
2 P. Mandonnet, Siger de Brabant et 1’averroisme latin au XIIIe siécle,
2e éd., Louvain 1911, s. 1. Det kan här erinras om att Mandonnets
inställning tydligen haft stor betydelse för Lefrancs ovan berörda framställning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
