Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson, »Den medeltida renässansen». En litteraturhistoriografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Harald Elovson.
lingar har han samlat i böckerna Studies in the history of
mediaeval science (1924) och Studies in mediaeval culture (1929).
Det är naturligt, att Haskins måste känna sig uppfordrad att
ta ställning till frågan om förhållandet mellan medeltidens och
renässansens odling. I förordet till sitt stora arbete vänder han sig
bestämt mot en skarp gränsdragning av det slag, som Burckhardt
mest konsekvent utfört, och betonar istället starkt kontinuiteten.
Han erinrar om att den nyare forskningen retuscherat den
traditionella bilden av såväl medeltiden som den italienska
renässansen. Den senare har icke varit en så enastående och avgörande
period i den västerländska odlingens historia, som man menat.
Den har liksom organiskt vuxit fram ur medeltidens kulturliv. Den
har föregåtts av liknande, om också inte lika vittomfattande
rörelser \
Det är den mest betydande av dessa intellektuella
uppgångstider under medeltiden, som Haskins behandlar i sin bok,
»the Renaissance of the Twelfth Century which is often called
the Mediaeval Renaissance». Ämnet är emellertid enligt Haskins
alltför rikt för en bok och en forskare, och eftersom seklets
konst och folkspråkslitteratur är mera kända, har han
begränsat sig till »the Latin side of this renaissance, the revival of
learning in the broadest sense — the Latin classics and their
influence, the new jurisprudence and the more varied
historio-graphy, the new knowledge of the Greeks and the Arabs and its
effects upon Western science and philosophy, and the new
institutions of learning, all seen against the background of the
century’s centres and materials of culture» 2. I själva verket blir
även för Haskins den medeltida renässansen i främsta rummet
ett återupplivande av den klassiska odlingen. Han är
emellertid angelägen att erinra om, och när han gör det, har han
uppenbarligen lärt av Bédier och Faral, att den latinska och den
folkspråkliga litteraturen inte skarpt kan hållas isär, som man
tidigare gjort, utan att tvärtom dessa litteraturer står i ömsesidigt
beroende av varandra 3.
Det behöver väl inte påpekas, att Haskins, när han
använder uttrycket »the twelfth century», inte låter den åsyftade tiden
skarpt begränsas av åren 1100 och 1200, utan det får täcka inte
bara det egentliga tolfte århundradet utan också de år som
omedelbart går före och efter. Han låter epoken börja med katedral-
1 Ch. H. Haskins, The renaissance of the twelfth century, 2. ed.,
Cambridge 1928, s. VII f. Jfr s. 5 f. och 9.
2 Haskins, a. a., s. VIII f.
3 Haskins, a. a., s. 8. Jfr också s. 189 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
